»En bördig jord är grunden till friska växter, friska djur och sist men inte minst friska människor.»

»Med en bördig jord menar jag en där naturens lag om återbördande troget har tillämpats så att den innehåller en lämplig mängd av fräsch humus, tillverkad som kompost av avfall från både växt- och djurriket.»

Med dessa insikter om grundvalen för odling, blev Howards uppgift att visa hur all denna humus kunde produceras.

Inspiration fick han från Kina och Japan, där man genom att återbörda allt organiskt avfall till fälten kunnat odla framgångsrikt i flera tusen år.

Komposten grundligt utforskad

Indore-processen för tillverkning av humus utvecklades under åren 1924-1931. Indore var en stat i centrala Indien där Howard kunde stå fri från engelsmännens rigida indelning i forskningsfack. Han styrde själv och åstadkom resultat.

Komposten gjordes som en stor limpa, ungefär 9 m lång, 4-4,5 m bred och 90 cm hög. Höjden var det viktiga måttet eftersom luften måste kunna tränga in. Då var även 90 cm för mycket och man gjorde med ett spett vädringshål med dryga meterns mellanrum.

Man varvade på nu välkänt sätt. Växtavfall först, sedan gödsel som smutsades ner med jord och aska (mycket jord gör högen för tät). Ett bra material här var jord som dränkts in med urin från nattkärlen. Det vattnas om det behövs. Och så växtavfall igen...

Komposten ska vara som ”en urvriden svamp” - det uttrycket kommer från Howard.

På tre månader är komposten klar. Då ska den ha vänts två gånger för att få en jämn omsättning - senare kom man dock fram till att en vändning kunde räcka. Den sprids ut ytligt på marken och det bör man inte vänta med för att kvaliteten försämras med tiden.

Det här var en kort beskrivning, men Howards egna texter är lättillgängliga. Ingen har behärskat ämnet som han. Han skriver också om gröngödsling och ytkompostering.

Och svaret var - mykorrhiza

Albert Howard kunde gång på gång visa den organiska odlingens överlägsenhet. På alla plan faktiskt - hälsan förbättrades hos växter, djur och människor samtidigt som skördarna ökade och ekonomin blev bättre. I till exempel Sydafrika slog Howards metoder igenom helt och ingenstans vågade kemianhängarna ställa upp till ädel tävlan fast de ofta blev utmanade.

Men varför växte det plötsligt så mycket bättre när humushalten i jorden ökade? Howard fick kontakt med den engelske forskaren dr M. C. Rayner som kunde bekräfta Howards misstankar - varje gång hon fick undersöka växter fann hon svamphyfer som växt ihop med rötterna hos växter i humusjorden. Däremot inte i den kemikaliegödslade.

Varför blev växten så snabbt friskare? Howards teori var att svampen gav de gröna bladen tillgång till protein av högre kvalitet. Varför inte - svampen övergav ju hela tiden vävnad inuti roten i takt med att roten växte och svampen följde med för att finnas på rätt avstånd från rotspetsen.

Läs Howard själv