Blanc Double de Coubert
En av de bästa rosorna, enligt Gertrude Jekyll, och den vitaste av alla. En brist är att kronbladen sitter kvar när de åldras och blir bruna. En gammal hybrid - från 1800-talet - och ganska stor. Något mindre är dess sport som finns mitt i högerspalten, Souvenir de Philémon Cochet.
Hansa
Den här tuffa hundraåringen är kanske sedd som vresrosen framför andra. Har alla de fina egenskaperna, inte minst doft! Håller sig under 2 m i höjd. Något större kan den ganska lika Roserai de l’Haÿ bli. (Slutet på namnet uttalas ”lai”). Den syns mitt i vänsterspalten.
Pavementrosor - vilket namn
Bilderna på den här sidan är av gamla och traditionsrika buskrosor. Som kontrast berättar jag om nykomlingar, som verkar mycket lovande.
Två tyskar har de senaste decennierna dragit fram en serie rabattrosor byggda på rugosarosor. De heter Jurgen Uhl och Karl Baum, om jag förstått saken rätt - de tycks vara blyga och ha svårt att visa fram sig själva.
De, rosorna alltså, är skapade för att tåla att plantera längs trottoarer och vägar och heter pavementrosor, vilket inte låter så lockande (pavement = trottoar). Men namnet är kanske bra, det har en förmåga att fastna.
Om du är nyfiken på dem, ska du på en gång få en lista på 10 rosor (och flera namn på varje), som någon företagsam person har plockat fram. Här är den.
Dessa rosor tycks oftast vara knappa metern höga och har i övrigt vresrosornas alla bästa egenskaper - bland annat doften och att blomma länge. Bör vara bra val för rabatten (men jag har bara prövat en).
Några exempel är Foxi Pavement - kallad en förbättrad och kompakt version av Fru Dagmar Hastrup - och Scarlet Pavement, bägge utvecklade av Jurgen Uhl.
Fru Dagmar Hastrup
En fröplanta från arten, Rosa rugosa, introducerad i Danmark för knappt hundra år sedan. Blir inte mycket över metern. Med rätta mycket populär.
Rugosan på tomten
Jag ser den varje gång jag kliver ut genom dörren och den har alltid blommor. Från tidig sommar till sen höst. En riktig rugosa!