|
odlartankar.se
Nr 1/2011 sidan 2 av 4
Till startsidan
Vi lever och dör med de minsta i jordenVår kropps celler har utvecklats ur bakterieceller.
BakterierBakterier och svamp är de största organismgrupperna i jorden. Faktiskt också efter vikt, trots att de är ofattbart små - i skalan tusendelar av en mm eller mikrometer. De är därmed jämnstora med lerpartiklar och de minsta rötterna, de kortlivade hårrötterna. Ängsmark och odlad jord är bakteriernas favoritmiljöer. I skogsmark är de färre för där är maten mer svårsmält för dem. De flesta bakterierna fungerar som nedbrytare. Det kan vara av sånt som rötterna utsöndrar eller färska växtrester. Grövre material som cellulosa och lignin får andra ge sig på först. Bakterierna binder på så sätt näringsämnena i sina kroppar och hindrar att de förloras för jorden. De blir mat i lämplig form för växterna och resten av mikrolivet i marken. Om det är en sund bakterieflora har de också tillverkat vitaminer och andra verkningsämnen som förmedlas vidare. En del bakterier - till exempel de som ingår i EM - är effektiva när det gäller att bryta ner föroreningar och gifter i jorden. Bakterier som bosätter sig i till exempel ärternas rötter och fixerar luftens kväve för att ställa det till växtens och grannars förfogande - de är välkända. Men det finns också många frilevande bakterier som gör samma jobb. De saboteras av kemiodlingen, som föredrar att använda förorenande naturgas för det vi kunde få gratis. Det finns sjukdomsframkallande bakterier - men de är kemiodlarnas bekymmer. I en sund miljö kan man bortse från dem. En sista grupp är de bakterier som inte lever av kolföreningar, utan får sin energi från kväveföreningar, svavel, järn eller väte. De är också viktiga, men vi kan glömma dem här. En del bakterier utsöndrar substanser som hjälper till att binda ihop jordpartiklar till små aggregat. Det underlättar luftens och vattnets rörelser i marken och ökar den vattenhållande förmågan. Bakterier är encelliga, men en grupp skiljer sig från de andra. Aktinomyceter växer som långa trådar - hyfer - precis som svamp. De har värdefulla egenskaper som att tillverka antibiotika och dofta läcker jord. De kan liksom svamparna bryta ner grövre material, men föredrar basisk jord medan svampens miljö är sur jord. Bakterier förflyttar sig mycket långsamt och är därför koncentrerade till ställen där det finns mat - i vattenfilmen hos finrötterna eller på jordpartiklar i kontakt med lättsmält föda till exempel. De lever också på och i allt annat liv i marken, vilket hjälper dem att flytta till nya miljöer. En del bakterier fordrar syre för att kunna leva, andra skyr tvärtom syre. EM-teknologin visade att mikrober från de båda grupperna kan samexistera och verka till ömsesidig nytta, ett faktum som kritikerna fått finna sig i att acceptera.
SvampSvamparnas små celler brukar vara sammankopplade till långa trådar i jorden, kallade hyfer. Ibland är de hopbuntade och kan då vara synliga. De dominerar marklivet i skogar. För sin fortplantning skickar de ibland upp fruktkroppar, som i bästa fall är trattkantareller. Mycel är det samlande namnet på de hyfer som hänger ihop, en svamp liksom. Svampar kompletterar bakterierna genom att utföra ungefär samma tjänster i jorden, men på sitt sätt. Bägge grupperna innehåller mer av kväveföreningar än övrigt markliv och där har svampen en fördel genom att den kan skicka efter kväve genom sina hyfer för att kunna bryta ner kvävefattigt material i markytan. Cellulosa och lignin är bland det som svampen kan tillgodogöra sig. Mykorrhiza står för att svampen kopplar ihop sig med växtens fina rötter och därmed i mycket hög grad ökar växtens förmåga att få till sig vatten och näringsämnen. Hyferna kan nå flera meter i marken. Man har funnit ett mycel i staten Washington i USA som är tusen år gammalt och täcker 6 kvadratkilometer. Det betyder många hopkopplade växter, det. När kemiodlingen förgiftar marken sätter den detta samarbete ur spel - ett urbota dumt sätt att vara ovetenskaplig. Jag har skrivit mer om detta här. Att vissa svampar kan framkalla sjukdomar eller verka som parasiter, det känner vi till. De pressar oss till att skärpa vår naturnära odling och våra kunskaper. Många andra svampar kontrollerar sjukdomar. För oss gäller att i våra odlingar närma oss den harmoniska mångfald som finns i ostörda naturmiljöer. |