Skrev jag för kort? Missade det visa i samspelet?
Men läs då vidare i de skrifter jag presenterar.
En är t o m gratis! Bägge värda att läsas.
Leddjur
Enklast och mest familjärt vore det att kalla gruppen för insekter. Men många leddjur är som mest insektslika, till exempel spindlar, kvalster, hundrafotingar, tusenfotingar och gråsuggor. Alla dessa fyller viktiga roller i markens ekosystem.
Många leddjur bryter ner grövre material på markytan och gör det så angripsbart för svampar och bakterier. Till och med blandar de mikroberna med deras mat, nämligen i sin egen matsmältning. Avföringen blir sedan näringsrika jordaggregat, precis som daggmaskarnas. En annan likhet - även leddjuren gör gångar i jorden som luftar och blandar om.
Kvalster är mycket viktiga - de är små men oerhört många. Vissa är nedbrytare, andra äter mest andra leddjur. Hoppstjärten är en insekt som också är millimeterstor men talrik och en betydelsefull del av näringsväven.
I riktigt varma klimat, trivs inte daggmaskar. De ersätts då av myror och termiter som gör tunnlar i marken, producerar en humusrik jord och blandar om jorden.
Varje ekosystem förändras med tiden och ska så göra. Det söker sig fram mot det fulländade stadiet. Här hjälper leddjuren till genom att konsumera en stor andel av de mindre jordinnevånarna och därmed bereda plats för nya grupper att växa till sig, allt efter utvecklingens krav.
En bok att läsa
”Teaming with Microbes” skrevs av Jeff Lowenfels och Wayne Lewis då de skådat ljuset, det vill säga sett tillräckligt mycket av verkligheten för att inte kunna fortsätta med kemiodlingen.
Kunskap är farlig, förändrande.
Halva boken beskriver jorden och det liv som tillsammans bildar ”the Soil Food Web”. Resten av boken handlar om hur man bör sköta sina odlingar utifrån sina kunskaper.
De rekommenderar att man visar omsorg om komposten - liksom Elaine Ingham gör, hon har skrivit förordet. Av en bra kompost kan man göra kompost-te, som är ett sätt att sprida bra mikrober till sina odlingar. Läs om det i boken eller på webben, det kan kallas AACT (actively aerated compost tea). Boken finns i webbokhandeln.
Det finns förvisso både insekter och andra som skadar våra odlade växter. Men i ett sunt ekosystem blir de inte många genom att det nära till hands finns andra organismer som lever av eller konkurrerar med skadegörarna. De som är okunniga nog att ta till gifter ska finna, att de som äter av växterna snabbt växer till igen, medan de som i sin tur skulle äta dem - som är högre upp i näringskedjan - betydligt långsammare återhämtar sig. Vad har folk emot kunskap?
Daggmaskar
Det måste ha varit en syn för gudar då en gammal, vithårig och dito skäggig man - tillika världens mest kände forskare - kröp omkring i sin trädgård på kvällarna i syfte att upprätta anseendet för en obetydlig jordvarelse.
Charles Darwin skrev sedan en bok om vad han kom fram till och sedan dess är inte daggmasken ett skadedjur som äter på rötterna, utan en av förutsättningarna för en rik växtlighet.
Daggmasken är den tredje största gruppen i jorden, mätt efter vikt. Bara bakterier och svampar överträffar den. I vår egen trädgård - visserligen en av de största - bör det finns mer än miljonen maskar (vi har inte räknat dem) som varje år tillverkar minst tio ton av extra näringsrik jord.
Det masken tar in, blandar den med sand och en kraftig muskel mal sönder lövet eller vad det nu är. I ”tarmen” tar sedan bakterier över - masken saknar de nödvändiga enzymerna. Det som masken gör sig av med läggs i små klumpar och de är guld värda för odlaren. De bidrar till en lucker jord som andas - syre in, koldioxid ut - och som kan ta till sig även hårda regn utan att vattnet rinner bort på ytan. Mycket vatten magasineras i aggregaten, det andra fortsätter ner i jorden för att senare återkomma berikat med mineraler.
Vår vanliga daggmask heter Lumbricus terrestris, en europeisk art som människan spridit över världen. De gör lodräta gångar ner till ett par meters djup och är viktiga när man satsar på reducerad jordbearbetning. (Att gräva, jordfräsa eller plöja innebär en katastrof för markens näringsväv.)
I komposten är det en annan mask som trivs, Eisenia fetida, den mindre rödgula masken.
Lumbricus rubellus lever ytligt och snabbar effektivt på nedbrytningen av löv och liknande material.