Trädgårdstidning från Sparlösa Trädgård
Stenmjöl har befruktat odlingar
i tusentals år
Det finns ett yrvaket intresse för stenmjöl i svenska odlarkretsar. Det borde kompletteras med ett historiskt perspektiv.
Stenmjöl har nämligen tillsammans med komposter lagt grunden till ett uthålligt odlande i flera tusen år i asiatiska länder. Dags för oss att lära oss av odlingar som av långvarig praktik bevisats fungera!Kina står kanske för den längst varande tillförseln av stenmjöl till sina odlingar. Men här presenterar jag närmast det märkliga lilla folk som lever i en millång dal mitt bland jordens högsta berg - Hunza.
Nr 2/2008 - 30 mars
Redaktör: Göran Forsberg
Sparlösa Trädgård
534 90 Vara
0512-61002
goran@odlartankar.se
Länk till startsidan för odlartankar.se
Nästa nummer handlar om rosor!Till nästa sida
McCarrison hette en engelsk läkare, som under tidigt 1900-tal verkade i de bergstrakter där Hunza-folket levde. Han slogs av deras fantastiska hälsa och började forska i vad den kunde bero på. Han fann att huvudorsaken var deras mat och den fick sin kvalitet från deras sätt att odla.
Omtalad blev McCarrison för sina försök med råttor, som gavs en diet som överensstämde med hur olika folk i Indien åt. ”Hunza-råttorna” var lika friska som foket i hunzadalen - andra hade krämpor som liknade motsvarande människors.
Vilket läge - vilken historia
Dalens innevånare - runt 20.000 i dag - härstammar enligt dem själva från några soldater i Alexanders den Store's armé, som deserterade och med sina persiska fruar bosatte sig här. Detta inträffade som du vet långt före Kristi födelse.
Historien stöds något av de faktum att hunzaborna är ljusare i hyn än andra folk i grannskapet. Dessutom har de ett eget språk, burushaski, delat med en del närboende, med ett visst släktskap med grekiskan.
Genom deras dal drog en gren av den gamla Sidenvägen till Kina. Marco Polo var en av dem som färdades här. Just norr om Hunza går leden över Mintaka-passet på 4709 meters höjd och sedan är man i Kina. Helt nära finns också Afganistan och Tadjikistan. Hunza hör sedan 1947 till Pakistan.
Hunzadalen på 2500 meters höjd är en djup klyfta omgiven av några av jordens mäktigaste bergskedjor. Karakoram med K2 - jordens näst högsta med 8611 meter - Hindukush, Pamir och Himalaya. Ändå är klimatet inte så dumt för odling med korta, men ganska kalla, vintrar. En gammal uppgörelse har gett folket dalen norr om Hunza-floden och det betyder att man odlar på en sydsluttning.
Här fann man alltså ett folk med överlägsen hälsa - överhuvudtaget inga civilisationssjukdomar, sådana som de flesta västerlänningar dör av idag. Uthålliga över alla gränser och det långt upp i åren. Mentalt välbalanserade, vänliga och hjälpsamma.
Detta lilla folk har odlat uthålligt i flera tusen år där före dem knappt något kunde växa. Och där årsnederbörden är praktiskt taget noll.
För att kunna odla har de fått skapa ett akveduktsystem av 80 km längd i tuffast möjliga miljö. Berömt i hela Asien, fattas bara annat.
Vattnet kommer från Ultar-glaciären och är alltså fyllt av finmalet berg som fälls ut över åkern för varje bevattning. När de sedan komposterar allt som går att ta vara på och tillför fälten, bearbetar grunt och odlar tätt, då är det inte konstigt att resultatet blir fint.
De odlar ett stort sortiment grödor och vi är väl bekanta med de flesta. De har tagit egna frön och hållit sorterna vid liv århundrade efter århundrade. De äter mycket frukt, på vintern soltorkade aprikoser och mullbär. Begränsat med mjölk och på vintern lite kött.
Så har de levt. Arbetat hårt - bilden visar hur de bearbetar jorden grunt. Ätit knappt och på våren ibland halvsvultit. Men varit friska, glada och förnöjsamma.
Det är förstås dåtid jag beskrivit. Nu finns en väg genom dalen, en kinesisk-pakistansk vänskapsväg, Karakoram Highway. Unga försvinner till högskolor och militärtjänst, tillbaks kommer socker och godis. Och turister - motell i Hunza-dalen välkomnar nu äventyrare till ett av de mest fantastiska målen. Det avspeglas på Internet, sök, läs och njut av bilder.
