Design livets mening?
2000-talets Hemträdgården satsar på grafisk form. Inget fel i det. Men innehållet då? Är inte det viktigt?
Tidningen har som vi sett alltid haft sina klara begränsningar. Säkert får man förstå det ur dess förankring i den hävdvunna svenska traditionen med utbildningsanstalterna i spetsen. Det nya släpptes inte in, man var sig själva nog.
Nu ser vi att människan och jorden har klara problem. Mångas hälsa är eftersatt, de kan inte leva som de borde. Vi prioriterar fel så vår trygga värld försvinner för oss.
Nog borde då Svensk Trädgård ha tänkt till. Vilken utveckling hos svenska trädgårdar ska vi verka för? Inget av detta har synts i Hemträdgården. Att redaktören inte klarat det må vara - ansvaret ligger hos styrelsen och hos "chefen" som var Ola Bixo. Som tydligen såg sig själv som icke kompetent i sammanhanget och i stället gick ut och frågade medlemmar. Som man frågar får man svar och svaret är en tidning fylld av bjäfs.
Hemträdgården skulle aldrig kunna konkurrera med de kommersiella trädgårdstidningarna i butikerna. Trots att man gjort allt för att likna dem. Tidningen skulle inte köpas. Sluta konkurrera - finn i stället en mening, ett syfte.
Den som vill se ett samtidigt attraktivt och väsentligt innehåll, kan studera Naturskyddsföreningens tidning Sveriges Natur.
Tre tidningar:
Nr 1/1985 Den första vi fick. Amatörmässigt gjord men med en artikel om Livet i Jorden - förutsättningen för Livet på Jorden, som ger mer än många senare hela årgångar.
Nr 1/1996 Tidningen är som bäst under Gustaf Alms redaktörskap, men Inger Palmstierna visar sina och tidningens begränsningar med artikeln Eko-odlat blir inte sundare.
Nr 1/2007 Det sista numret som vi läser. Miljösatsningen demonstreras med den tredje artikeln av kemidyrkaren Tom Ericsson, den självutnämnde Lantbruksuniversitetets Don Quijote.
Nu röstar vi med fötterna - vi går ur.
Linné was here - och han grät
300-årige Linnaeus i centrum för uppmärksamheten. Han ska utnyttjas! Själv är den gamle förtvivlad när han ser hur hans arv har förvaltats av trädgårdssverige.
Systematikern Linné, det var en sida. Men främst var Linné den som såg, som koxade in i naturens minsta skrymslen och som älskade det han såg. Och som värderade det - allt var viktigt för helheten. Allt behövdes och det förklarade han ofta och vältaligt.
Han var ekologen innan ordet fanns. Han tog strid för kunskapen mot både kyrkan och världen.
Att nu ta fram Hemträdgården - vilken kontrast. Kostymen är krympt. Men den läses dock av en del. Påverkar kanske.
Tidningen har länge och ofta skrivit om ekologi och naturenlig odling. Mest har det varit Inger Palmstierna och den anställde trädgårdsrådgivaren Ewa Wirén som skrivit. De är bägge utbildade på lantbruksuniversitetet med kemi, ekonomi och stora maskiner som utgångspunkt. Det ger en grundsyn på odling som gör det mycket svårt att förstå ekologisk odling. Att dessa två aldrig lyckats, visar deras skriverier.
Ekologisk odling är inte kemiodling med andra insatsmedel. Det är på vetenskaplig grund ordnade och praktiskt utprövade system. Till exempel organisk-biologisk odling. Kunskapen finns i andra länder att bygga vidare från men inte alls på lantbruksuniversitetet.
Lika renons på väsentliga insikter är alla dessa rådgivare som finns på landsbygdsnämnder och hushållningssällskap. Vad gör de då? Jo, de skriver av någon annan som samlat ihop ord i aktuellt ämne.
Nu ska Svensk Trädgård förankra ett miljöuttalande i organisationen. Man visar sin beslutsamhet med att släppa lös kemisten från lantbruksuniversitet Tom Ericsson i sina spalter. Han som tror att växten bara behöver de 13 grundämnen du ser här. Som tur är vet växterna bättre, det är därför de finns kvar. De tar också upp stora organiska molekyler, bland annat till sin arvsmassa, annars blir det till slut inga frön med kraft att föra arten vidare. Gammal kunskap, men inte hos Tom.
Svensk Trädgård har lång väg att gå.