Svenskar satsar stort
på jordbruk i Ryssland
Ryssland gav år 2003 företag möjlighet att köpa jord. Bland dem som satsade stort var Michel Orlov och hans bolag Agroinvest, nu ägare till hundratusentals hektar.
De svenska bolagen Lundin Oil och Vostok Nafta blev snabbt storägare i denna Black Earth Farming. Detta gav Gunnar Lindstedt möjlighet att nära följa företaget.
Under 2007 gjorde Lindstedt täta besök i Ryssland och kunde prata med både Orlov och de utländska jordbruksexperter som styrde över odlingen. Han sökte också kontakt med fotfolket, särskilt i byn Bajgora.
Trots strategin att minimera antalet, växte bolaget snart till närmare tusen anställda. Byråkratin var svår. Många var sysselsatta med att köpa upp mark, vilket skedde med stor fart. Goda politiska kontakter och ett stort kapital var grundläggande.
Stora kontraster i Bajgora
Stalin lyckades mycket bra med att utrota den fria och självständiga bondeklassen. Kvar på landsbygden finns nu kolchosernas byggnader, ofta sedan länge oanvända, och i samband med dem små byar befolkade av mest äldre människor. De unga flyttar till stan.
I Bajgora - en typisk by - får en del anställning av Agroinvest, i jordbruket eller som vakter. Man hoppas att företaget stannar i byn med sina maskiner. Och att man gjorde rätt då man sålde sin paj för ett ringa belopp. Men vad skulle man annars göra?
Varje familj har 1.500 kvm mark att bruka. Dessa privata lotter står för en stor del av Rysslands matproduktion.
Här ovan skördar Sergej Molin och hans dotter Anja lök. Anja bor i stan (Voronezj) men är hemma för att hjälpa till.
Molins säljer det här året 5 ton potatis för 30.000 rubel och hoppas få in lika mycket på grönsaker.
Michel Orlov visar på den svarta jorden, den bördiga mylla som han nu satsar på i så gigantisk skala. Han är ättling till furst Grigorij Orlov, känd som älskare till Katarina den stora. Familjen flydde vid ryska revolutionen men Michel har vid Sovjetunionens fall kunnat återvända.
Putins judotränare fick plats i styrelsen, vilket säkert smörjde upp verksamheten.
Att så mycket pengar satsades i företaget, berodde nog på att marken kunde köpas så billigt, högst 300 dollar för ett hektar. Det handlade om markspekulation, alltså.
Grunden för uppköpen var att år 1991 kolchosernas jord delats ut till medarbetarna. Var och en fick en paj som kunde vara 6 ha stor, en andel av jorden utan specificerat läge. Att ta marken i bruk var kostsamt. På många ställen låg marken därför i träda sedan många år.
Vad Agroinvest nu gjorde var att erbjuda sig att köpa upp pajerna: Sälj nu eller bruka jorden själv, annars går ni miste om den. Många valde att sälja - fruarna ska ha pressat på - och de kunde för 6 ha få 18.000 rubel i handen.
Agroinvests odlingsfilosofi är att plöja så lite som möjligt (billigare att spruta gift) och att använda marknadens största maskiner på de jättelika fälten. Traktorerna och skördetröskorna är satellitnavigerade och kan följas från en dator i Sverige.
Verksamheten är starkt centraliserad och väntan på beslut från Moskva kunde göra folk på det lokala planet förtvivlade. Dessutom skar sig den västerländska effektivitet som man strävade efter mot den ryska mentaliteten, formad av ett passiviserande system, där idén att man hjälper sin nästa var viktig för att man skulle klara sig.
Målet för 2007 var att odla upp 60.000 ha. Dessvärre blev skörden reducerad då grödorna led svårt av torka.
Black Earth Farming är nu introducerade på börsen, vilket var ett av Orlovs mål.