En härlig park i Göteborg
- Botaniska Trädgården
Den sista dagen i juli förra året besökte vi Botaniska Trädgården. En pilgrimsresa som är självklar för varje svensk trädgårdsskapare.
Redan vid ingången fångar man besökaren med de vagnar med intressanta plantor som står framför butiken. Att vi fyllde en kasse var givet.
Att de också skördar fröer och säljer, känner du kanske till. Man får gå med i konnässörsklubben (med hemsida här) så får man en katalog runt nyåret.
Ett problem med Botaniska trädgården är att det inte räcker med detta enda besök. Lökblomningens tid under våren ska vara något alldeles extra. Man säger själva att man har en av världens finaste kollektioner av vildinsamlade lök- och knölväxter. En världsunik anläggning som förnyats under senare år och återinvigdes 2006.
En världsunik dumhet tyckte vi i stället om Ulf Nordfjells Linnéplank och att man importerat det till Göteborg och ställt upp det nära ingången. Förhoppningsvis är det borta nu.
Makabert att belöna och prisa en sådan här anläggning, som det är svårt att se någon vettig användning av i verkliga livet. Kanske tjänar det till att få det jordnära trädgårdsfolket att förlora förtroendet till sin egen förmåga att skapa. Anlita i stället en dyr expert - gå till handeln och köp, köp...
Dags att fler reagerar! Var finns de kritiska och kunniga journalisterna?
För en del år sedan fick några medarbetare mer fria händer att skapa något extra av sommarblommor i särskilda rabatter. Visa på vad mycket det fanns att välja på och göra smakfulla färgsammanställningar och ibland djärva.
Den cirkelrunda rabatten på bilden hör kanske till de mer försiktiga kompositionerna.
Trädgården gav sedan ut en bok om skapelserna av sommarblommor - Nordiskt ljus och italiensk hetta av Rigmor Celander och Mona Holmberg. Färgtemat Nordiskt ljus prydde pärmens framsida, de profilerade namnen var en del av konceptet.
Det här var ju alldeles utmärkt och värt allt beröm. Men borde det inte vara alldeles självklart att Botaniska trädgården visade på trädgårdens möjligheter i olika avseenden. Varför sådant hallå när de gör något bra - som det verkligen blev!
Nu började vi vandra uppåt med Klippträdgården som ett hägrande mål. Då kommer man snart till den örtagård, som anlades år 2000. Den visade sig vara ganska blygsam ställt mot intrycken från de bilder som vi sett med det gamla lusthuset i fonden.
Det var trevligt att de tagit till bäddarnas storlek så att örterna fick presentera sig på bästa sätt. Men de kunde gjort planteringarna mer varierade - och intrycket mer slagkrafigt - genom att blanda in rosor och andra buskar som används på motsvarande sätt som de traditionella örtagårdsväxterna.
Vi fastnade för dessa temyntor, väl värda det stolta namnet ’Beauty of Cobham’.