Trädgårdstidning från Sparlösa Trädgård
Två rosor fattade tycke
- vi tackar för kärleksbarnen
En ros var Europas enda höstblommande och gav i tusentals år medelhavsländerna den äkta rosenoljan. Den andra hade i kinesiska trädgårdar utvecklats till en åretruntblommande skönhet.
När de äntligen möttes - för tvåhundra år sedan på ön Bourbon i Indiska oceanen - föddes en klass rosor som förenade det bästa från föräldrarna och som lever vidare i många av våra trädgårdsrosor - bourbonrosorna.
Nr 4/2007 - 15 april
Redaktör: Göran Forsberg
Sparlösa Trädgård
534 90 Vara
0512-61002
goran@odlartankar.se
Länk till startsidan för odlartankar.se
Nästa nummer kommerden 13 maj 2007.
Det blir ännu fler artiklar om rosor.
Till nästa sida
Autumn Damask var omtalad som den ros som blommade två gånger om året långt före Kristi födelse. Den odlades i den grekiska världen, bland annat i kung Midas trädgård i Makedonien.
För romarna var den viktig för de ville ha tillgång till rosenblad under hela året. Vi vet att den trivdes på vulkanisk jord vid Paestum och i Pompeji. I Egypten - en romersk provins - odlades den också och den kom sedan med araberna till Spanien och långt senare med spanjorerna till Kuba. Där kallas den alexandriarosen.
Många menar att Autumn Damask doftar ROS renare och klarare än någon annan ros. När man känner något liknande hos en modern ros så är det den här rosen som dyker upp. Den romans vi ska berätta om förklarar hur det kan ske.
En så doftande ros används förstås för att göra rosenvatten och rosenolja och det vet vi bland annat från Syrien för tusen år sedan. Den brukades också till mediciner.
Rosens finare namn är Rosa damascena bifera och den är en spontan hybrid mellan Rosa gallica och Rosa moschata - två viktiga i roshistorien.
Roses des Quatre Saisons - fyra årstider - är ett snobbigt och överdrivet namn på samma ros. Passar bättre på nästa ros! Den går bra att odla till mellansverige liksom dess nära släkting Rose de Rescht, även den återblommande.
Quatre Saisons, alias Autumn Damask. Uppe till höger har vi Old Blush. Du kan odla dem bägge.
Old Blush är vårt behändiga namn på vår kamrat från Kina. När rosen år 1793 på allvar etablerade sin närvaro i Europa hette den ”Parsons's Pink China”.
Vi vet att rosen funnits mycket länge i kinesiska trädgårdar. Två engångsblommande storväxta arter - Rosa chinensis och Rosa gigantea - har blandat sina gener och det har resulterat i en buskros som blommar året om. I rätt klimat, vill säga.
Rosen fanns faktiskt i Italien på 1500-talet och Linné kunde plantera den i Uppsala år 1752 då Peter Ossbeck tagit hem den från en trädgård i Kanton. Men det var med Parsons's introduktion som utvecklingen för att skaffa oss fler återblommande rosor tog fart.
Tre andra kinarosor introducerades i Europa ungefär samtidigt. Tillsammans har de ritat om kartan i rosvärlden ordentligt.
Först att skapa nytt med Old Blush var en amerikan, John Champneys i Charleston, som befruktade en myskros, Rosa moschata, med pollen från Old Blush. Av detta blev charmiga men dessvärre inte så härdiga klätterrosor. Bröderna Noisette tog dem till Europa och med tiden uppstod bland noisetterosorna Gloire de Dijon och Mme Alfred Carrière. Den senare finns i vår trädgård.
