Trädgårdstidning från Sparlösa Trädgård
Örtagårdens rosor bjuder på
skönhet, dofter och historia
En örtagård finns mitt i vår trädgård. Där passade det med rosor, tyckte vi. Snart fann vi att de var örtagårdsväxter precis lika mycket som örterna.
Så nu växer de hos oss - alla de rosor som genom årtusendena använts för skönhet och hudvård, som medicin och till godis och matlagning. Deras goda egenskaper gör sig lika bra i trädgården. Du möter dem här.
Nr 5/2007 - 13 maj
Redaktör: Göran Forsberg
Sparlösa Trädgård
534 90 Vara
0512-61002
goran@odlartankar.se
Länk till startsidan för odlartankar.se
Nästa nummer kommerden 10 juni 2007.
Till nästa sida
Jan Guillou berättar i Tempelriddaren att när Saladin erövrat Jerusalem, lät han tvätta de kyrkor som de kristna använt med rosenvatten innan han gick in i dem. Detta hände år 1187 och vi känner från dokument att redan 2000 år tidigare producerades rosenvatten i stora kvantiteter i Persien, nuvarande Iran. Man exporterade till Kina och till Marocko.
Vi vet inte vilken ros om användes men Autumn Damask är en bra gissning. Den presenterades i förra numret av odlartankar.se och är omvittnat mycket gammal. Det finns annars tre kända oljerosorna från Persien - Rose de Rescht, Ispahan och Gloire de Guilan. Men hur gamla är de? Det vet vi inte.
Ett framsteg var förstås att kunna extrahera den rena rosenoljan. Den konsten behärskades i Italien och Tyskland på 1600-talet och även i Persien, där produktionen av attar var omfattande. Somliga tror att Rosa moschata användes där, men troligare är att det var en damascenaros.
Bulgarien var också med från början, bland annat i den bland rosvänner så kända rosendalen Kazanlik, eller Kazanlak som bulgarerna själva stavar namnet. Man införde en ros från Kashan i Persien och den har man nu bevarat och, säger man, något förädlat som oljeros i över 300 år. Rosa damascena 'Trigintipetala' är namnet - den lystrar också till 'Kazanlik'.
Trigintipetala kan odlas i de flesta svenska trädgårdarna, precis som de andra rosorna jag berättar om här. De är attraktiva rosor. Men Trigintipetala är en som tar plats, blir uppemot 2 meter hög och även bred eftersom grenarna är rätt veka.
Kazanlik ska ha ett idealiskt klimat för verksamheten, blommorna blir många och halten rosenolja i kronbladen - det är de som skördas - hög. Skörden varar ungefär tre veckor, rosen tas under morgontimmarna just när den börjar öppna sig. Sedan direkt till destilleriet för rosenoljan försvinner snabbt.
Trigintipetala ger bästa oljan så den används mest. 4000 kg kronblad ger 1 kg olja.
Men en albaros finns också med i bilden, dock i minskande omfattning eftersom förtjänsten per blomma bara blir hälften så stor. Det är den storvuxna Suaveolens, Yorks vita ros från 1400-talets rosornas krig i England. Den odlas på högre höjd och även som vindskydd runt den ömtåligare damascenarosen.
Sedan 100 år produceras Rose otto med ångdestillation i kopparkärl. Den används till sådant som krämer, lotion och tvålar. Du kan på webben handla 1/4 kg ren otto för 2200 US$. De säljer dessutom en fantastisk samling produkter med rosenolja som gemensam nämnare.
Kvar blir en vattenlöslig del - rosenvatten - som går till ätbara ting och till hudvård.
Rose absolute tillverkas genom extraktion med hexan eller med koldioxid. Med denna metod ska rosens doft bevaras bättre - lämpligt för parfymer, kosmetika och aromaterapi.
Konkret är ytterligare en kvalitet som utvinns med hexan. Den har en vaxig konsistens och används till parfym och kosmetika.
