Många länder - många rosor
Andra har också valt damascenarosor för att producera rosenolja. Turkiet har utom Trigintipetala Ispahan, som blommar länge för att vara en gammaldags ros. I norra Iran mot Kaspiska havet används Gloire de Guilan. Ryssland, Indien och Kina är också med i leken.
Centifolierosor har en något annorlunda doft, mer sensuell kanske. Av dem görs rosenolja i Marocko, Frankrike och Egypten. Två rosor som använts är mossrosen Mme Louis Lévêque och den ursprungliga centifolian Major.
Frankrike har sitt parfymcentrum i Grasse nära Nice. Renoir bodde några mil därifrån och levererade för hundra år sedan äppelblommor dit. Där lär remontantrosen Ulrich Brunner Fils användas till olja - en ros som förr odlades till snittblommor. Så har också det, inte helt obetydliga, användningsområdet för rosor nämnts.
En modern ros som lär ha prövats till rosenolja är Gertrude Jekyll, en David Austin-ros.
Rosen - apotekens huvudvara
En historia berättad i många varianter handlar om hur apotekarrosen hamnade i Provins - en stad i Champagne nära Paris - där den gav upphov till en industri som kom att helt dominera bygden.
Var det greven av Champagne som förde med sig rosen från Syrien när han återvände från ett korståg? Thibault kanske, känd som trubadur. Jag föredrar att tro att det var Edmund, som förutom att vara greve av Champagne också var earl av Lancaster. Det kan förklara att rosen var Lancasters röda ros i rosornas krig.
Hur som helst. Rosen - som också går under det flottare namnet Rosa gallica ’Officinalis’ -
har den nyttiga egenskapen att doften bibehålls i kronbladen när de torkar, en del menar till och med att den blir starkare.
Den var därmed som klippt och skuren att använda till mediciner, kosmetika och i kulinariska sammanhang. Från Provins kunde man få salvor, parfymer, oljor, ättika, doftpåsar, marmelad, sylt, konfektyr och pasta på färska kronblad (malda med socker och honung). Huvudgatan i Provins dominerades helt av denna handel.
En gallicaros med samma goda egenskaper som apotekarrosen är Conditorum. Den kallas i Ungern ”Godisrosen” - används till konfektyr, marmelad och annat gott. Bägge gallicarosorna blir dryga metern höga och är härdiga.
Vad allt har inte rosen betytt för människan? Först skydd av den kristna kyrkan, sedan omvänd till Jungfru Marias symbol, den vita rosen förstås. En gammal vit Alba är Maxima, som användes mot inflammerade ögon under medeltiden. Ett av många exempel på att rosen var det kanske viktigaste läkemedlet.
Nyponen förstås, de C-vitaminrika. Hansa och andra vresrosor ger mycket. Nyponkärnolja från äppelrosen har Weleda i Vildrosserien för ansiktsvård.
Vår så vanliga fylldblommiga kanelros odlade munkarna som medicinsk ros, som krydda till mat och vin och till rosenvatten och rosenättika. Rosenvatten gör du lätt själv med till exempel Rose de Recht som bidrar med både doft och färg.
