Kemin tar död på livet - ska vi inte reagera på det?
Jo, visst ska vi! Vi ser en rå spridning av kemikalier i våra trädgårdar, på åkrar och i skogar som obarmhärtigt reducerar livet i vår omgivning. Våra liv blir därmed fattigare.
För denna kemikaliespridning finns inga vetenskapliga motiv. Det handlar helt simpelt om makt och pengar. Den kunskap som entydigt pekar på en naturenlig odling måste då undertryckas. Här i dessa spalter kommer du emellertid att framdeles få ta del av fakta i ämnet. Häng med!
Vi ser att det allt mer ohämmat propageras för kemikalierna samtidigt som den kunskap och de insikter som cementerar mot att man låter sig luras tycks tunnas ut.
Vi startar därför en kampanj för en odling som sker på människans och våra medvarelsers villkor. En odling på vetenskaplig grund.
Denna kampanj - med arbetsnamnet ”FRONT MOT KEMIN” - lever och utvecklas med de som engagerar sig i den. Hör av dig om det här är i linje med dina egna tankar.
Kemin är ett populärt val
Fantastiskt nog är det så. Handla på en plantskola, så får du växter planterade i torvmull, som får sin näring från små kulor vars kemikalier långsamt löses upp vid bevattning. Bra för näringens ekonomi - dåligt för plantan.
Förmodligen är plantan många gånger giftbesprutad mot svamp. Du vill ju att den ska se fräsch ut.
Ser vi på trädgårdstidningar, konstaterar vi snabbt att de är helt hållningslösa. Skriver de om något slags naturenlig odling, så följer på det en artikel om några käcka kemikalier och deras användning. Varken ambition eller kunskap räcker för någon vettig information om hur odling går till.
Men - butiker och tidningar är kommersiella och vi kan inte ställa några krav på dem. Att skaka på huvudet åt det som är dåligt ändrar inte mycket. Vad vi kan göra är att rikta vår steg mot de få som verkar ansvarsfullt, till exempel drar fram plantor på naturligt sätt, i jord.
Vad vi däremot direkt kan påverka är de trädgårdsföreningar som vi är med i. De bör förstås verka för en naturenlig odling. Men hur de än gör med det, måste man kunna kräva att de är tydliga med sitt ställningstagande och att de använder sin medlemstidning för att redovisa detta.
Detta krav på tydlighet har ställts på sin spets genom att FOR, fritidsodlingens riksorganisation, har sammanställt ett miljöuttalande (som jag visar här).
FOR är enbart en styrelse med ledamöter från sina medlemsföreningar. Där finns alltså inga odlare som man kan framföra rekommendationer till. Odlarna finns i föreningarna och det är dessa som måste antaga eller förkasta detta miljöuttalande.
Nå vad gör de - föreningarna?
Enklast är det här för Trädgårdsamatörerna. De ligger ljusår från sånt som ”miljövänliga alternativ till kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel”. De måste alltså förklara att de tar avstånd från detta miljöuttalande.
Man har heller inte publicerat uttalandet i medlemstidningen, fast man haft god tid på sig. Medlemmar får se till att ta upp diskussionen om en utveckling av föreningen. För visst kan en amatörträdgård odlas naturenligt. Början får väl vara att tidningen slutar med kemipropaganda och i stället ger vettig information.
Hemträdgården - organ för Riksförbundet Svensk Trädgård - är det lika illa med. Man gör ohämmad propanda för kemiodling! Detta fast föreningens anställde konsulent, Ewa Wirén, har varit med och formulerat FOR:s miljöuttalande. Är det inte dags för styrelsen att agera?
Två som gjort något - men vad?
Två medlemstidningar som publicerat miljörekommendationerna är Svenska Rosensällskapets och Sällskapet Blomstervännernas. Man har dock gjort det utan kommentarer från föreningen och då hänger saken minst sagt i luften. Styrelsen och ytterst medlemmarna måste ju förhålla sig till texten: Ska vi vara miljövänliga eller fortsätta vara kemiska?
Rosensällskapet har här en mörk historia. Inga protester har märkts mot den nästan 100-procentiga användningen av kemikalier vid produktionen av rosplantor. Trots att till exempel Göteborgs Rosarium har deklarerat giftfrihet, framhärdar föreningen i likgiltighet inför hur rosor odlas i landet.
Föreningen måste därmed vända på klacken och ta ställning för miljön innan man antar miljöuttalandet.
Blomstervännerna har i år haft ett föredrag av kemifantasten Tom Ericsson följt av ett positivt, aningslöst referat - i nr 2.2007 - så även här finns det anledning att ta upp diskussionen inom föreningen.
Som medlem i någon av föreningarna, har du nu chansen att göra en positiv insats för miljön.