Pizzakrydda - se så vackert
Vår ”pizzarabatt” innehåller olika sorters oregano. Dels en vildväxande Origanum vulgare, kungsmynta kallad - fröförökad, baktill i bilden - dels sticklingförökade varianter som ’Compactum’ - i förgrunden - Origanum laevigaatum ’Herrehausen’, ’Rosenkuppel’ och ’Aureum’ som kontrasterar fint mot de andra med sina guldfärgade blad.
Alla sorter är fantastiska nektarproducenter heltäckta med insekter. Långblommare! Som den bästa pizzakryddan med finaste smak anses den vitblommande Origanum vulgare ssp hirtum. Den anses inte fullt härdig men kan odlas som ettårig. Den växer i vita trädgården.
Greker sådde oregano på gravar, trivdes oregano så var den döda lycklig i himlen. Under häxprocessen rökte man oregano kring de anklagade och torterade kvinnorna ”för att djävulen skall inte komma och befria de sina”. Tala om att tro på växternas makt!
För övrigt är oregano mycket nyttig, den innehåller massor med antioxidanter och det är väl berättigat att krydda maten med den.
Snyggt med gult och violett
Bilden visar närmast till vänster färgkulla (Anthemis tinctoria), en färgväxt, bakom den kungsljus (Verbascum olympicum) som kallades bland annat Jungfru Marias kyrkoljus. Den doppades i tjära eller beck och antändes som fackla. Fattigt folk torkade de stora bladen och lindade fötterna med i stället för sockor.
De höga växterna med vitrosa blommor är läkemalva (Althea officinalis). Dess engelska namn är ”marshmallow”, alltså tillverkades godiset med samma namn av växten. Läkemalva innehåller mycket slem, särskilt roten. Infusioner anses vara bra mot hosta. ”Jungfruskinn”, ett slags bröstmedicin, tillverkades av läkemalva, socker och Gummi arabicum.
Den violetta växten mellan malvorna är den lakritsdoftande anisisopen (Agastache foeniculum) och den starkt rosa framför kolibrimynta (Agastache astromontana). Anisisop kallas också indianmynta, den kommer ursprungligen från den amerikanska prärien. Användes av indianerna mot febersjukdomar.
Till nästa sida
