Bilaga till trädgårdstidningen från Sparlösa Trädgård
- Bokmässan
- Trädgårdsböcker
- Botaniska Trädg
- Klippträdgården
- Oljedopade
- Svenskar i Ryssland
- Sverige efter oljan
- Plundring
innehåller två sidor om Hemträdgården:
- Förstasidan där artikeln börjar
- Artikeln sidan 2
innehåller tre sidor:
- Förstasidan där artikeln börjar
- Artikeln sidan 2
- Artikeln sidan 3
innehåller fyra sidor:
- Förstasidan
- Artikeln sidan 1
- Artikeln sidan 2
- Artikeln sidan 3
”Tusen Trädgårdar” söndag 8 augusti
kl 11-16.
Se nummer 4/2009 för info!
Snacket går på .samtal - häng med
Recept på framgång - torftiga rabatter
- Tag en bit plast och lägg den på gräsmattan.
- Lägg torvblock omkring - utforma vackert, helst njurformat, i nödfall ovalt.
- Fyll utrymmet emellan med torv, kanske kryddad med lite sand.
- Dränk torven ordentligt med kemikalier - typ NPK, Blomstra...
- Plantera till exempel hosta.
- Vips - du har en torftig rabatt som kommer att väcka beundran hos grannar, vänner och bloggkompisar.
P.S. Är du medlem i en trädgårdsförening, kan den ordna en kurs med någon trädgårdskändis à 300 kr i konsten att stapla torvblock på varandra. D.S.
Vilka är bäst på att öppna trädgårdar?
Tidningen Land har fått konkurrens i den ädla konsten att öppna trädgårdar för besök.
Lands hundra trädgårdar tar emot nu på söndag. En tradition, uppskattad av många intresserade.
Nykomlingarna - RST och Gunnel Carlson - siktar högt och har döpt sitt arrangemang till ”Tusen Trädgårdar”. Antalet kommer som det ser ut att räknas i ganska många hundratal. 8 augusti är dagen att hålla reda på.
Många av Lands trädgårdar ställer - precis som vi - upp även i augusti. Vi får därmed en jämförelse, ett mått på de nyas förmåga att sprida information ute i kommunerna till presumtiva besökare. Land är duktiga på det.
Dåligt är att arrangörerna inte sökt samarbete när det gäller öppettider. Land satsar på en lång eftermiddag (12-18) medan ”8 augusti” kör lite kortare (11-16).
Våra egna erfarenheter är tydliga. Det är onödigt att öppna före 12 - det kommer inte så många då och det stör beträffande mathållning och annat som måste ske även en sådan här dag. Och att hålla öppet till 18 är det inte stor mening med. Få kommer sista timmen, de flesta långt tidigare.
Alltså hade vi öppet 12-17 under ”Öppen rosträdgård” och kan anklagas för att krångla till det ytterligare för besökarna. Men kanske vi kan påverka de andra - när de lärt sig att samarbeta och välja en gemensam tid.
”... det här är ju bara skit.”
Då och då får jag en propå från någon engagerad människa att jag ska ställa upp i kampen för att bevara Norrvikens trädgårdar.
Svaret är och förblir nej. Jag är därmed överens med Gunnar Martinsson, som i unga da'r besökte stället på cykelutfärd med sin lantmannaskola. Martinsson blev med tiden en världskänd professor i landskapsarkitektur.
Den unge Gunnar tyckte att ”Landskapet var enormt stiligt men trädgården smälte inte in. Jag förstod inte logiken och det så kallade slottet såg ut som en stationsbyggnad i en smärre ort. Alla sa att där var så vackert men jag förstod inte vad de talade om.”
Och slutomdömet var - upprepat på äldre da'r: ”... det här är ju bara skit.”
Andra berömmer utsikten över havet, men den kunde ju fås med enklare medel än genom att förstöra den fina lilla gård som Rudolf Abelin köpte på Hallandsåsen.
Prickiga trädgårdshandskar
En medföljande fröpåse med vit kornvallmo lockade och Lord Nelsons Trädgårdslandet blev min för tio kronor.
På sidan 34 fanns hon - designern Emmy. Hon som skapat den nya kollektionen trädgårdshandskar. Som storförbrukare och ständigt på jakt efter bättre läser jag intresserat.
Emmy är moderiktigt klädd - riktigt passande till den typen av arbete. Visserligen håller hon inte på mycket med trädgårdsarbete - det erkänner hon glatt själv - men vad gör det?
Huvudsaken är att handskarna matchar hennes röda partyklänning. De är röd-vit-prickiga över och vita under - hur kommer de att se ut efter några timmars kontakt med jord?
Det tycks inte bekymra vår designer, för de ”ska vara snygga så att man känner att man vill ha på sig dem”. Inga ”mossgröna tråkiga handskar...”
Kollektionen består av sjutton modeller. Skaffa alla och du har ett par för varje tillfälle, med matchande kläder till.
När vi också får specialdesignade trädgårdssmycken blir lyckan fullständig.
Satte du löken före första maj?
Tidigt under min trädgårdsbana, lärde jag mig att sättlöken ska i jorden senast den 30 april. Från en bok, tror jag.
Det fungerade bra i Uppsala och lika bra här i Vara. Kanske löken koordineras med ljuset - eller det finns någon annan förklaring... hur som helst kan jag rekommendera dig att göra likadant.
Jag är medveten om att rådet kom för sent. (Den gamla datorn lade av i mitten av april.) Det gör det kanske lättare för dig att minnas det.
Man brukar säga att löken ska sättas på 10 cm avstånd. Det går inte alls om man odlar som jag, det vill säga har en djup, lucker och levande jord. Lökarna blir ohanterligt stora. Jag har 8 cm emellan och ibland mindre för att få en del små lökar.
Läs många gånger texterna i sparlosa.se och odlartankar.se för att förstå hur du odlar på bästa sätt. Undvik råden i trädgårdstidningar.
Tacka svampen för din värld!
En av de mest lästa sidorna på JORDPORTALEN handlar om svampars samarbete med växter, det som kallas mykorrhiza.
Jag ger där min syn på hur det gick till när algerna i havet blev växter på torra land och sedan kunde fylla upp jorden.
Nu har jag läst att Lynn Margulis anser precis detsamma. Hon är inte vem som helst, utan den främste biologen av idag, det tyckte jag även innan vi fick ihop det.
Mykorrhizan var en förutsättning för att växterna skulle erövra världen. Som för övrigt en gång var betydligt mer trädbeväxt än nu.
Samarbete är kraften bakom livet på jorden - inte kamp. Det säger Lynn Margulis redan genom titeln på sin bok: Symbiotic Planet - a New Look at Evolution.
Före örter, gräs och träd skapades förstås en jordmån av mikrober och lavar, det senare ännu en symbios mellan svamp - det som man ser - och alg - som står för energin genom fotosyntesen.
När dagens kemiodling sätter mykorrhizan ur spel så kostar det oss hälsan och en miljö, värd och möjlig att leva i.
Drömma är nog bra...
Jag har läst Sanna Töringes bok Drömmen om en trädgård, ganska nyutgiven.
Hon skriver bra, Sanna, inte tu tal om det. Boken är ett trivsamt sällskap i fåtöljen.
De många bilderna - av Helene Toresdotter - följer texten, de är informativa. Men anmärkningsvärt få visar vackra planteringar och få är bra som fotografisk bild. Det är synd.
Boken väcker dock större tankar än så. Töringe är uppenbarligen flitig i trädgården, hon läser mycket, har besökt trädgårdar, blivit förtrogen med anrik gammal trädgårdsmästare och lärt av honom samt skolats av sin mamma.
Men behärskar inte konsten att odla.
Kunskapen sitter ytligt - efterapar trender och följer alltför slaviskt vad branschen och utbildningar presenterar. Där giftboomen efter andra världskriget ännu röjer sig. Där prestige och ekonomi gör att man ”mörkar” vetenskapens rön om hur växter växer.
Den kunskapen finns men tycks inte attrahera många av de som svänger sig med modeord som miljö, ekologi, giftfritt, naturnära...
Fult att arbeta i trädgården?
Det är inte lätt att vara positiv när man bläddrar i trädgårdstidningar.
Trädgård skall vara ett slags steril slutprodukt. Vi skall inte ens låtsas att vi faktiskt arbetar i trädgården.
Nej, allt skall gömmas.
Krukor, skottkärra, i stort alla redskap existerar ej.
”Göm dem bakom ett snyggt staket.”
”Dölj soptunnan i ett propert fodral.”
Det verkar som att vi skäms för att vi överhuvudtaget utför något. Allt skall vara rensat och minimerat in absurdum.
Vi låtsas att en god fe har åstadkommit allt på natten, återstår att posera i käcka trendkläder.
Tag inte en telefontråd för given
Småfåglarna är glada i tråden. Talgoxen ser blåmesen starta dykningen ner mot matbordet.
Vi själva har lärt oss att den inte är självklar, denna vår livlina mot världen. Fyra månader fick vi vänta på den i somras, fyra månader utan telefon.
Nu har vi skrivit till Tele2 och krävt de ersättningar vi har rätt till när de hållt oss borta från telefonförbindelse och internet. Något svar har inte kommit. Varför ska de svara när det är mer lönsamt att inte göra det?
När Dagens Nyheter för ett par veckor sedan skrev om hur det går till på telefonbolaget tre, då kände vi igen oss.
Tele2 precis som tre har satt i system att minimera servicen. Om de i kundtjänst vill göra ett bra jobb, blir det på egen bekostnad. Alltså blir det inte av - vilket vi kunde konstatera under en lång sommar.
När man blir desperat, försöker man få prata med en enda motpart - typ en replik och så svar på den. Men det är tji, här ska inte kommuniceras.
En utsatt människa kom då - enligt DN - på att ringa upp VD för företaget. Tack för tipset!
Varför har vi överlåtit en så viktig samhällssektor till lycksökare? Ge oss Televerket åter och koppartrådarna i behåll (för det kommer andra tider).
Gunnel Carlson och Nordfjell tävlar i dravel *
Allt om Trädgård har skrivit om ”cottageträdgården” och sedan bett fyra personer kommentera. Kändisar förstås, för så görs den tidningen.
Och se nu vad Gunnel Carlson åstadkommit:
- ”...ställer inte så stora krav på sina ägare”
- ”Man kan plocka ihop lite vad som helst och det blir fint ändå.”
- ”...man behöver inte kunna så mycket för att lyckas”
Nu har väl ingen anklagat Carlson för att vara trädgårdsexpert, men hon har ändå en stor publik. Och den påverkas när hon på det här sättet vänder ut och in på verkligheten.
Sanningen är alltså den motsatta. Dagens trender har vi för att de ger trädgårdar, som är enkla att skapa. Vem som helst kan göra det efter att ha gått en utbildning eller läst ett antal böcker. Och dessa förespråkar förstås att trädgårdar ska göras i nivå med deras förmåga - med Carlson som påhejare.
Ulf Nordfjell slår ett nytt slag för sin minimalistiska fattigdom: ”Jag får nog säga som Ulla Molin: 'Det är bara för mycket.'”
Att vara omsluten av en trädgård kan vara en upplevelse i många dimensioner. Du kan också skapa en läkande och levande trädgård - men då ska du inte lyssna på ”experter”.
* Enligt Stora Synonymordboken betyder ”dravel”: ”prata; nonsens; dumheter; goja; persilja; dill; guano; skräp; smörja; strunt; drav; nys; snack; gallimatias; bosch; dynga; tjafs”.
När vi fångade en hök
Vi hade en väldig massa höns fritt gående här på gården, komplett med kycklingar och egentligen alldeles för många tuppar.
De var av många olika raser som fritt fick blanda sig.
Det här lockade som man kan förstå rovdjur och det gick inte att undvika att de ibland lyckades ta sina byten. Ändå hade vi en hund som reagerade mycket snabbt på hönsens första varningsrop och ofta lyckades avvisa räven eller duvhöken.
Vi får erkänna diverse mordiska tankar, riktade mot duvhökens hona, den som är tillräckligt stor för att ta höns.
Så hörde vi en dag ett extra ihållande skällande från vår hund och komna på plats kunde vi se att det berodde på att höken jagats av hunden in i ett fårnät och fastnat där.
Nu hade vi vår chans att ge igen! Vad vi gjorde var att lösgöra de intrasslade vingarna - och släppa henne.
Inte ens hämtade vi kameran för en bild. Men i minnet finns en närkontakt med ett imponerande kraftfullt djur och upplevelsen av hur majestätiskt och värdigt hon lämnade oss.
En skönhet från skogen
Den stränga vintern för också med sig något gott. Den här krabaten får vi till exempel besök av varje dag.
Det vill säga, det rör sig om fyra nötskrikor om vi sett rätt. De kommer inte fram samtidigt, utan avlöser varandra vid matbordet.
Mest tycks jordnötter uppskattas, feta och goda i kylan. Men de håller också tillgodo med diverse matrester, kråkfåglar som de är. De tackar genom att regelbundet dyka upp, några meter bara från köksfönstret.
Kanske räcker den skog, som vi själva råder över, för att de ska kunna leva vidare i trakten. Är det viktigt att krama sista kronan ur skogen? Räknas nötskrikan?
”Årets förvillare” är ju en hederstitel
Ja, så är det och det var synd att Annika Dahlqvist inte var medveten om detta när hon fick utmärkelsen.
Annika uttryckte att hon tog illa vid sig och det behövde hon inte ha gjort.
De som utses till årets förvillare av ”Vetenskap och Folkbildning” brukar nämligen vara bra människor, som försöker göra något för sina medmänniskor. Om det betyder att de öppnar våra ögon för viktiga sanningar - då får de VoF på sig, säkert som ett brev på posten.
VoF hyllar diskussionen, men inte så att de försöker vinna den, det spelar ingen roll. Nej, det är tvivel de är ute efter - en tveksamhet, som de väl vet får de flesta att bli vid vad man tror är etablerade sanningar.
Typ att ”läkare vet alltid bäst” eller ”det vetenskapen inte forskar på, det finns inte.”
Låt oss tänka fritt och inte vara bara välmenande, utan samla kunskap som vi behöver för livets vägval.
Med andra ord - bli immuna mot VoF:s manipulationer.
Augustiträdgård - sommarens höjdpunkt?
Har vi saknat en gemensam manifestation av trädgårdssverige? Kanske! Vi får se vad reaktionerna blir då nu RST och Trädgårdsriket kallar till fest den 8 augusti nästa sommar.
Vi förväntas alla - stora som små - öppna våra trädgårdar för allmänheten. Även handeln inbjuds vara med, ja, alla med någon anknytning till trädgård.
Blir det något stort av detta? Skapas en tradition som lever vidare? Kraften måste då komma från alla de små - och större - trädgårdar där odlarglädje står i centrum, där växter och fjärilar är viktiga, trender nonsens.
Varken Gunnel Carlson i Trädgårdsriket eller RST har en historia som ger anledning att tro att de kan styra processen i rätt riktning. RST:s Hemträdgården har länge varit ett fackorgan för trädgårdsarkitekter på stort avstånd från den trädgård som både människor och övrigt liv behöver.
Vi bakom Sparlösa Trädgård gör dock vårt efter bästa förmåga. Nu senast har vi här på odlartankar.se lagt upp en tresidig artikel om Augustiträdgård, där vi bland annat berättar om hur örter som röd solhatt drar till sig liv och om vilket flammande fyrverkeri en solnedgångsträdgård med höga gula perenner är under sensommaren.
”Varför är så många askar sjuka?”
De som frågar är två medarbetare på länsstyrelsens naturvårdsenhet i Göteborg.
Mer än hälften av alla ”skyddsvärda askar” är angripna av askskottsjuka - en svamp bryter ned ett sjukt träd. Och de här två förstår ingenting av vad som händer!
Jag skulle vilja rekommendera dem att repetera studietidens lärobok i ekologi. Läs sedan vidare här.
Trädet bildar med sin närmaste omgivning ett ekosystem. En viktig del av detta finns under jord - så väsentlig i själva verket att asken väljer att skicka ner kanske 80 % av den näring som produceras i de gröna bladen under markytan. Till rötterna och till de otaliga varelser som lever i symbios med rotsystemet.
Tråkigt nog får detta inte samma goda effekt som i askens barndom. Blott energi föder inte marklivet - det behöver också vitalämnen som skulle förmedlas av nu tyvärr torftiga näringskedjor och det måste ha tillgång till det breda spektrum av mineraler, som inte längre finns.
Resultatet är att mikrolivet i marken är kraftigt reducerat. Det som skulle förmedlat näring till trädet och byggt upp en markstruktur som skapat goda förhållanden för rötter och övrigt liv. Ett ekosystem i förfall.
Behöver jag nu skriva vad som bör göras? Mineraler från aska eller stenmjöl. Humus från kompost för att kurera sjuka träd. Åtgärdas inte mineralbristen, blir problemen större och större, fler träd dör.
Och vad ska asken med blad till, när det saknas mottagare av det bildade sockret? Naturens ekonomi.
En bra tidning - nu ändå bättre?
Tidningar, radio och TV har tagit på sig uppgiften att konservera den gamla världen. Inte självpåtaget, om någon trodde det. De har inget val.
Dock lever vi alla under villkoret att hantera verkligheten - eller tåla de fruktansvärda konsekvenserna av att vi inte gör det.
Det första är förstås att se vad som händer - sluta blunda! Då får man aktivt söka upp de pålitliga källorna, de finns förvisso inte bland de stora. En som jag funnit vara bra är Miljömagasinet - en veckotidning med ett brett innehåll men med det meningslösa bortskalat.
I det senaste numret, nr 48, har jag bidragit med en lång artikel om våra odlingsjordar, hur de skapades, hur de utarmades och hur bördigheten kan skapas på nytt.
Kanske du kan få ett provnummer om du skriver till redaktionen@miljomagasinet.se. Tidningen finns på webben med adressen www.miljomagasinet.se.
”Överskattade besöksträdgårdar”
Det är svårt att utvecklas om man är omgiven av enbart jasägare. Musik och teater möts självklart av kritik - positiv eller negativ - och ingen förnekar behovet av detta offentliga samtal.
Inom svensk trädgård är det annorlunda. Här känner man vart vinden blåser och den samlade journalistkåren hyllar med en röst det som auktoriteterna står för.
Ett spektakel som är märkligt att uppleva eftersom kejsaren ibland så uppenbart är naken.
Det är därför vi själva tycker det är viktigt att beskriva verkligheten i trädgårdsvärlden utifrån honnörsorden oberoende och kunnighet.
Och tänk - vi är inte ensamma! Vi kom på Arboarkticum på webben - ”en samlarträdgård i Norduppland” - som på sin blogg presenterar ”Överskattade besöksträdgårdar, i skrivande stund fem stycken. (Välj rubrik i högerspalten.)
De börjar så här: ”Många trädgårdshemsidor tipsar om trädgårdar värda ett besök. Vi tycker det är minst lika viktigt att varna för trädgårdar man bör hoppa över. Vi börjar med Wij Trädgårdar i Ockelbo, som nog är den värsta pretentiösa smörja vi lagt ögonen på i trädgårdssammanhang.”.
Nu unnar jag dig att läsa hela texten på plats, liksom att upptäcka vilka fyra andra som de hittills beskrivit.
Stenmjöl från månen?
Amerikanarna har plockat hem en massa grus från månen. NASA har använt en del till forskning om hur stenmjöl från månen påverkar hur plantor växer.
Resultatet blev entydigt - plantorna rapporteras ha växt fantastiskt jämfört med plantor gödslade med bästa kända andra metoder.
Och varför skulle de inte göra det? Även bergen på månen innehåller alla de mineraler som växter - och bakterier - behöver för att vara starka och friska.
Nu behöver vi inte importera från månen, inte heller från Skottland, vilket märkligt nog några sysslar med. Det går åt en hel del och frakterna bör hållas korta. Så hör med närmaste bergkross, de blir glada åt att sälja till dig.
Det är Don Weaver som berättar om försöken med ”moon rock dust” i sin bok ”To Love And Regenerate The Earth” som du kan läsa i sin helhet på webben.
BBC:s läsare på min sida
Tidernas bästa trädgårdsbok utnämnde jag i våras, du kan se det här nedanför. Nu kan jag glädja mig åt att ha fått stöd i frågan från BBC, vars läsare nominerat böcker ”man inte kan leva utan”.
Valen har sammanställts till ”BBC:s klassikerlista” som omfattar 100 titlar. Högst upp på listan hittar vi Stolthet och fördom av Jane Austen.
Min bok hamnade på 73:e plats - Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett. En fantastisk placering för en barn- och ungdomsbok - fast Anne på Grönkulla kom förstås högre upp.
Och återigen: boken är precis lika mycket för vuxna.
Det är tidningen bif nr 3/2009 som berättar om detta. Man hämtar den gratis på biblioteket.
Mer om böcker hittar du i vårt nya nummer av odlartankar.se, där vi besöker Bokmässan - vad finns av grönt och trädgård? - och även kritiskt granskar Göteborgs Botaniska Trädgård.
Stora Landpriset till skattebetalarna?
Det stora landsbygdspriset ska återigen delas ut. En av kandidaterna är Lasse Krantz från Ockelbo, känd för sin höga frekvens av välformulerade klyschor.
Vi minns att Krantz tidigt detta decennium kallades till Ockelbo av kommunen som hade en fin egendom till övers. Krantz kom dit och med honom nio fräscha miljoner av skattebetalarnas pengar.
En stor del av den första miljonen användes till stora annonser på temat: ”Nu ska världen få se något den aldrig sett förut”.
En floskel, förstås, och en lögn eftersom satsningen var helt i tiden - marknadsföring och påståenden är billigast och effektivast.
Journalister kom farande och de skrev, och jag vet inte om någon undrade varför man egentligen skapar en tallallé i björkalléernas förlovade land. Nej, inga obehagliga insikter!
Så nu ska han få 50.000 kr från Land, för naturligtvis vinner han. Alla vill förbinda sig med den framgångsrike.
Återstår en fråga. Hur många skattekronor måste kommande kandidater få satsade för att charma Lands jury? Lägg ner priset.
Tele2. Dummare än tåget
Visst pratar man inte gärna med tåget, men loken signalerar ändå till oss på ett meningsfullt sätt. Om än ensidigt.
Tele2 gör ingetdera. Det beror nog på att vi inte är lönsamma.
Till saken. Vi har varit utan telefon hela sommaren. Den 7 juni på morgonen var sista gången vi hade chansen att ringa på vår fasta telefon. När vi kan det nästa gång, är skrivet i skyarna.
Tele2 struntar i detta. Kanske tänker de att sådana som vi, utan mobil, är utrotningshotade, inga som man tjänar pengar på.
Du skulle skratta - eller gråta? - om du tog del av det som varit i stället för kommunikation med Tele2 denna sommar.
Men mobil då, varför skaffar vi inte det? Enkelt att svara på. Vi tar livet på allvar.
Den ökande strålningen skadar alltmer växter, djur och människor. Nå, det vet ju alla.
Det ställer vi inte upp på. Återstår att säga nej.
Har du stöd av makten krävs inga argument
Ett antal forskare vid Lantbruksuniversitetet har skrivit ett inlägg i SvD i syfte att bädda för fortsatta satsningar på kemiodling.
De vill identifiera "hållbarhetsbrister" - det är dagens propagandauttryck.
Det är sedan mer än 100 år industrins pengar som ligger bakom forskningen för kemilantbruket. En symbios handlar det om och i det sammanhanget ska den aktuella artikeln ses.
Argumentationen är helt vinklad och det finns ingen anledning att ta en diskussion med Holger Kirchmann och kompani. Läs artikeln här om du ids.
Men jag frågar mig (och de unga): varför startar en del ungdomar studier för dessa professorer - studier som inte ger förståelse för dagens problem och inte kan ge underlag till de lösningar som krävs för framtiden? För vår överlevnad.
Finns det inte en studentkår på Ultuna som fordrar ett vetenskapligt underlag för undervisningen? De som åstadkommit dravlet i SvD kan ni ju inte lita på.
De påstår att den långvariga utvecklingen av ekologiska metoder är "utgående från diffusa filosofiska teorier", vilket ju helt enkelt betyder att de inte beaktar fakta i förtroende för att de har makten på sin sida.
Lands Öppen Trädgård - kom till oss
För andra gången i sommar öppnar vi vår trädgård för besökare.
Vi har tänkt det som en tradition - Öppen rosträdgård sista söndagen i juni och Lands evenemang i mitten av juli.
Du som var här på Öppen rosträdgård kommer att uppleva hur trädgården förändrats på tre veckor. Helst skulle du se den i augusti också - då får du komma på vår kurs eller med en grupp.
Varför komma till oss? Jo, vi vill visa dig hur fint det blir med naturliga metoder, de som naturen skapat och finslipat under årmiljoner. Se också alla växter - kända och nya för dig - som vi prövat att sammanföra till harmoniska helheter. Se vad klematis gör för en trädgård.
Du har väl kollat in alla våra bilder här - en ny varje dag.
Njut av vår kaffebuffé och handla plantor - de växer i jord, utan kemiska piller! Så ger du oss något i utbyte för den trädgård vi bjuder på.
Din chans att besöka vår trädgård. Välkommen!
Växter på webben ska vi hitta i plantskolan
Ett oskick som en del plantskolor har för sig är att räkna upp all världens rosor - för att ta ett exempel - på hemsidan och sedan när man kommer på plats finns bara en mindre del av dessa till försäljning.
Senast har vi konstaterat att Nisses växter i Uddevalla kör med den taktiken för att locka kunder. (Ja, varför är det annars?)
Ingen är väl så naiv att han tror att en växtlista stämmer till 100 % med verkligheten. Men någon likhet måste den faktiskt ha, annars ska den inte publiceras. Den avvikelse som kan accepteras är mindre än 10 %.
Gå in på Nisses hemsida och du ser att de har ett enormt antal rosor och klematis. Det har de allstå inte - inte i plantskolan.
Så får det naturligtvis inte gå till. Om man har ambitionen att hålla ett stort sortiment får det uttryckas på ett annat sätt. Som inte lurar kunden.
Nisses växter sålde för övrigt en del klematis till fullt pris som i ett land med mer utvecklad trädgårdskultur skulle fått vänta på att ställas fram till försäljning. Många perenner var också i dåligt skick.
Rosen på hedersplats
Som Napoleon förvisades till S:t Helena, placeras i många trädgårdar rosorna på särskilda bäddar, skilda från de andra växterna.
Det måste ju vara fel. Trädgård är växter-tillsammans.
Så hos oss kan de blommande rosorna känna sig uppvaktade av ett hov av perenner, ettåringar, liljor, lökar och gräs.
Ett samspel som är bra för växterna och som tilltalar sinnena hos oss som är i trädgården.
Bilden visar den läckra kanadarosen Martin Frobisher, som redan blommat länge. På söndag har även knoppen vecklats ut tillsammans med alla de gammaldags rosorna. Då inbjuder vi till Öppen rosträdgård.
Din chans att besöka vår trädgård. Välkommen!
Hög kvalitet målet för Chiles viner
Då satsar man på ekoviner - ”inte eko för den politiska korrekthetens skull, utan för att det helt enkelt blir bättre viner.”
”Erfarenheten har visat att om vi odlar ekologiskt i de allra bästa områdena i Chile får vi druvor med exceptionellt hög kvalitet.”
Skoj att de så tydligt är inne på rätt spår och har lärt sig att förstå att det är livet i jorden som förmedlar den fullödiga kvaliteten till växterna.
En fördel de har i Chile är att det forsar ner mineralrikt smältvatten från Anderna för bevattning. Stenmjöl alltså - som befruktar så många speciella odlingsområden på jorden.
Det är Systembolagets kundtidning som besökt Chile.
En som för många år sedan intresserade sig mycket för kvaliteten i vinodlingen var Sir Albert Howard, som jag skriver om här.
I dag citerar vi Goethe
”Man måste ständigt upprepa det sanna, emedan även villfarelsen omkring oss ständigt predikas och det inte av enskilda, utan av massan, tidningar och encyklopedier, i skolor och universitet, överallt är villfarelsen på ytan och den är dem bra och angenäm, i majoritetens känsla, som är på dess sida.”
När Astrid Lindgren skrev till oss
Hon är aktuell eftersom hon utsågs av författarna av en bok till historiens näst viktigaste svensk med bara Gustav Vasa före sig.
Och nu undrar du - har jag tänkt mig - vad Astrid ville oss.
Jo, det var Marit Paulsen som var i farten. Då också. Runt mitten av 90-talet var hon engagerad av bonderörelsen för att få folk att tro att det som händer i våra lagårdar egentligen inte händer. Att kor fridfullt betande i hagar ger en sannare bild.
Ett sådant manipulerande av verkligheten är vi ju vana vid och Paulsens medverkan förvånar ingen som följt hennes tidigare turer.
Men det märkliga hände att hon fick Astrid Lindgren engagerad i kampanjen. Lindgren som bildade opinion för djurens bästa och rimligen inte ville dölja sanningen utan hellre föra fram den i ljuset.
Vi skrev till Astrid Lindgren i frågan och fick snabbt svar. Hon förstod inte våra synpunkter.
Vid 90 ska man inte syssla med politik, får bli vår slutsats.
Portad i England?
Ulla Hårde har givit ut en bok om engelska trädgårdar. Hon åker dit varje år och kollar, skriver hon.
Nu är dock frågan om de släpper in henne i sommar. Bilden på pärmens framsida är nämligen gräslig och minst av allt reklam för engelsk trädgårdsdesign.
- Överst ett hus med karaktär - bra.
- Framför det en frisk grönska med gula och röda blommor mitt i bilden. Håll för den nedre tredjedelen och du har en vacker, lockande bild.
- Och så förgrunden med ett brett hav av orange solbrud, Helenium. Vackra blommor - om de stått någon annanstans!
Boken kunde vi förresten vara utan. Korta texter och få bilder hjälper oss inte att välja resmål. Bättre att skriva utförligt om utvalda trädgårdar.
Bästa trädgårdsboken är gammal men fräsch
Jag har läst om trädgårdsboken framför andra - Frances Hodgson Burnett's ”Den hemlighetsfulla trädgården”.
”En bok för stora och små” står det på titelsidan och det är så sant som det är skrivet.
Mitt exemplar fick min mamma av Farbror Hilmer för 90 år sedan och boken lästes för henne då hon hade mässlingen.
Boken kostade då 2:75 - idag får man betala 140 kr hos adlibris och får då en tråkigare framsida och en ny titel ”Den hemliga trädgården”.
Jag gratulerar dig om du ännu inte läst boken, och har du det har jag påminnt dig om att läsa den på nytt.
Min egen påminnelse kom genom att jag läste en bok - en kärleksroman, föralldel - som förhöll sig till trädgården på samma läckra sätt: Elizabeth Buchan's ”En doft av kärlek”. Du får nog låna den på biblioteket om du inte väljer att läsa det engelska originalet ”Consider the Lily”.
Lök i stället för nässelvatten
I somras prisade jag - här nedanför - nyttan med rabarbervatten som stimulans i trädgården.
Även vitlök och annan lök är nyttiga, det vet vi, och detta goda kan förmedlas till en härlig bakteriesoppa att vattna ut på det som behöver stimuleras nu på våren.
Förutsättningen är dock att man odlar sin lök själv och lagrar för användning hela vintern. Då spar man de torra yttre delarna som man tar bort och tidig vår kan de pytsas i en hink med vatten.
Några lökar har kanske börjat skicka ut ett grönt skott - de skärs ner i hinken. Spetsa det hela med några ituskurna vitlökar.
All lök är bra att använda så här, men vitlök lite extra bra. Har man gräslök eller liknande lökar på ett varmt ställe, kan man få ännu mer i sin hink.
(Strö gärna över lite stenmjöl - låt jäsa uppåt en vecka - spä ut 10 ggr - tulla av hinken några gånger i veckan under en månad.)
Tidigt på våren kan en stimulerande dusch vara särskilt positiv, så den här idén med lökvatten är något att fundera på.
Har man ett stort växthus kan även nässlor plockas tidigt. Själv har jag börjat vattna med nässelvatten idag.
Läs min artikel på Newsmill!
Newsmill är en debattsajt på webben som det finns anledning att lära känna. Där ventileras många åsikter och det kan vara meningsfullt att medverka i debatten efter artiklarna. Inte som i kvällstidningarnas sajter, alltså.
Man inbjöd till inlägg om Framtidens jordbruk och jag skrev ett som fick rubriken ”Kunskap nyckeln till odling”. Du hittar den här!
Jag ville ha med de stora dragen om hur fruktbara jordar skapas - och hur de förstörs. Samt peka på det absurda att det svenska lantbruksuniversitetet fortfarande är kemiodlingens högborg. (De - företagen - betalar forskningen.)
Kopiera artikeln och läs den många gånger. Kunskap är vårt främsta vapen om vi i framtiden ska kunna ta över odlingen av trädgårdar och åkrar. Makten och pengarna finns hos motståndarna, så vi måste bli många!
Däremot kan du hoppa över Marit Paulsens bidrag under samma rubrik. Det är grovt felaktigt och hennes historia får en att undra hos vilka krafter hon nu sökt sold. Bedrövligt att se hur en sån människa lever i symbios med huvudstadens massmedia.
Hur odlar vi när oljan sinar?
Gunnar Lindstedt - journalist på Veckans Affärer - har besökt små och stora odlare runt om i världen för att hjälpa oss att förstå vad som kommer att hända när först oljan blir dyrare och dyrare och sedan tillgången på olja alltmer knapp.
Olja betyder för dagens bonde allt, han är involverad i ett system som bygger på billig och flödande olja. Du är inte bonde, säger du. Nej, men du äter mat och det gör dig helt insnärjd i denna händelseutveckling.
Är du klok försöker du bli med och styr skeendet. Se verkligheten, informera dig. Läs boken, men först...
... de fyra sidorna i nr2/2009 av odlartankar.se där jag behandlar den bok som Lindstedt skrev, Svart jord.
Fortsätt med det inlägg på bokens tema som Gunnar Lindstedt skrivit i debattsajten Newsmill.
Några citat:
”Matproduktionen kräver 20 procent av den totala oljekonsumtionen och förorsakar mer än en tredjedel av utsläppen av växthusgaser. Med andra ord: vi äter olja och spyr ut koldioxid.”
”Inom tio år kommer Sverige att behöva en miljon fler personer som jordbrukare.”...”Och faktum är att jag ser fram emot att vi lämnar oljesamhället för denna agrara renässans!”
Skärpning, Naturskyddsföreningen!
Sveriges Natur fick en insändare från en som reagerat på positiva formuleringar när man i ett tidigare nummer skrev om ett fantastiskt fint vin från biodynamiska vinodlingar.
Insändarskribenten undrade om SNF ska ”lämna öppet för trollkonster och vidskeplig humbug av karaktären homeopati i sin argumentation?”
Så långt inget konstigt. Okunnighet förmodligen med rädsla som grund. Sådant folk finns.
Men sedan kommer det märkliga. Chefredaktören svarar bland annat ”Jag känner mig stå nära insändarskribentens ordval om biodynamiken...”
Detta skriver han om en metod som i stor skala lyckats förbättra utarmade jordar med näringsrikare produkter som följd. Bara i Australien odlas mer än 800.000 hektar biodynamiskt av inget annat skäl än att det fungerar i motsats till kemikalieodling.
Måste man förstå varför preparaten tillverkas på ett visst sätt? Det måste väl räcka att det fungerar - i motsats till undersökta alternativ - och att användningen av dem ökar mikrolivet i marken, förbättrar rottillväxten, skapar mer humus och ger en ökad ljusmetabolism i växten, vilket kiselpreparatet har till speciell uppgift.
En okunnig chefredaktör är alltså skälet till att Sveriges Natur har alla de sorters artiklar om livet ovan jord men aldrig lyckats beskriva växternas samspel med livet under markytan. Vilket är den viktigaste delen av det kretslopp som vi alla är beroende av.
Här kan du läsa om biodynamiskt i Australien och här har jag skrivit en introduktion till BD i Sverige.
Tsarens kurir på marknad med Ispahan
Jules Verne berättar om kurirens, Mikael Strogoff, första anhalt på hans långa och strapatsrika resa - den stora marknaden i Nischni Novgorod vid Volga.
Där såldes attraktiva produkter från hela vår jord, bland dem vävnader från Ispahan - den gamla huvudstaden i det persiska riket, berömd för sina byggnader, mattor och mycket annat.
Hur gick det för tsarens kurir - och hans ”syster” - kom de någon gång förbi de invaderande tartarerna och fram till Irkutsk vid Bajkalsjön för att rädda det ryska riket och tsarens broder, storfursten, från förrädarens anslag?
Nejnej, läs boken! En klassiker väl värd att återuppleva.
Men Ispahan, är inte det en ros? Jo visst är det - en härlig gammaldags ros, en damascena som doftar underbart och därför i långa tider använts för utvinning av rosenolja.
När vi valde ut 21 bilder för vår sida där sommarens arrangemang Öppen rosträdgård presenteras, då kom flera av dem att visa just Ispahan.
Så här kan du se läckra bilder av Ispahan och många andra rosor i vår trädgård.
Varför är Norge alltid så mycket bättre?
Jag läser på www.e24.se att i Norge kallas Eniro för en förorenare av staden som bör bötfällas.
Politiker i Bergen och Haugesund kräver ett stopp av katalogutdelning till personer som inte har bett om någon.
Om man fick en telefonkatalog. Jag får minst fyra varje år! Och skäller på utgivarna varje gång de ringer. Men det hjälper ju inte.
- Jag får den stora katalogen, Skövdedelen.
- Jag får två av den lokala ”Din Del” - för vi har en gård = ett företag.
- Jag får den lokala ”Lokaldelen” - som utges tillsammans med ”företagarna”.
Fyra kataloger och jag behöver inte en enda. Inte varje år.
Varför ges de ut? För pengarnas skull, förstås. För att så många småföretagare väljer att annonsera i tre medier, när det borde räcka med ett.
Fråga gärna företagarorganisationen ”företagarna” vilken deras miljöprofil är.
Mitt möte med Ulla Molin
Det måste ha varit 1990. Jag sålde våra grönsaker på torget i Lidköping. Ett antal blombuketter av olika slag ingick i sortimentet.
Det kom ett gäng som ville köpa, inte blommorna, utan skylten. Den var just målad med någon formulering om att också blommor blir bättre odlade ekologiskt (självklart sant).
De köpintresserade presenterade sig som en studiecirkel med Ulla Molin som ledare. Som avslutning hade de åkt från Skåne för att se trädgårdar i mina trakter. Nu ville de ge den stora skylten till Ulla Molin som en present och ett minne.
Jag föll för den annorlunda idén. De fick skylten för 50 kronor.
Vad hände med skylten? Kanske någon sett den och kan berätta.
Egentligen är jag ingen beundrare av Ulla Molins trädgårdsfilosofi. Det estetiska, arkitekturinspirerade blir så ensidigt. Naturligtvis hade hon all rätt att skapa en extrem privat trädgård, fattas bara, men måste dagens aktörer i trädgårdssverige fortsätta den ensidiga trenden?
Det viktigaste i en trädgård måste vara att kunna odla - att skapa en frisk jord, vars liv lägger grunden för friska växter utan det minsta behov av ”Gröna hjälpen”. Som bjuder in dofter, ett rikt djurliv och hälsa för alla.
Refugium är rätt och slätt en slarvig berså
Jag har läst Ingela Bendts bok Refugium, Trädgård som tillflykt som handlar om en koloniträdgård på Söder i Stockholm och - inte minst - dess ägare. Utgiven 2008 på Bonniers.
Det är en bra bok. Det brukar svenska trädgårdsböcker inte vara. Man tvingas ofta ställa frågor som: ”varför har boken skrivits” - ”varför har den getts ut?”
Boken är annorlunda, väcker tankar, gör motstånd mot invanda tankesätt. Man håller inte med om allt, men det är ju bara en fördel.
Vi får - förutom livet i trädgården - följa valda delar av ett livsöde, som inleddes i Hitlers Tyskland. Med bombningar och till slut en ockupation. Liknar alltså vad många upplever idag.
På minussidan är en viss snobbighet. Måste man flyta ovanpå bara för att man är utbildad, en landskapsarkitekt?
Men jag kan inse att titeln refugium kan vara välvald i den dubbla betydelsen av trädgården som helhet och en älskad insynsskyddad plats i trädgården.
Det finns emellertid större snobbar. Läs bara ”Brev från min trädgård” av Sven-Ingvar Andersson. Författaren var inte bara landskapsarkitekt utan även professor i trädgård, vilket kanske ger skyldighet att visa att man är förmer än vanligt trädgårdsfolk.
Läge för att höja rösten
Vill man visa att man menar allvar, kan man till exempel skriva en bok och ge den en titel med sexton ord skrivna med versaler. Så här:
DET ÄR VÅR BESTÄMDA UPPFATTNING ATT OM INGENTING GÖRS NU KOMMER DET ATT VARA FÖR SENT
Den boken har Andreas Malm skrivit och jag vet inte hur man är skapt om man läser boken utan att sedan ge honom rätt.
'Business as usual' - så kallas den ignorans som dagens människa visar - är en attityd som verkligheten kommer att tvinga oss att överge. Problemet är att om vi inte idag kan ta till oss verkligheten, kommer det liv som återstår på den här planeten vara av tveksamt värde att rädda.
Så ta del av vad vi vet om biosfären och hur den fungerar. Vetenskapsmännen har de senaste decennierna fått lära om. Nu vet man att allt liv tar del i skapandet av vår miljö. Och förändringar sker oftare abrupt - 'skred' är en ny vetenskaplig term - än långsamt.
Det ger oss makt att förstöra vårt livsrum och det är vad vi ser hända.
Läs här en debattartikel av Andreas Malm i DN.
Johan Ehrenberg har som man kunde vänta sig skrivit en fin recension av Malms bok i ETC.
Läs boken. Bokförlaget Atlas ISBN 978-91-7389-319-0
Prince Charles 60 år
Vi firar dubbelt - den brittiske tronföljaren, som fyllde jämnt den 14 november, och den i stort jämngamla klematis som bär hans namn.
Prinsen var ”delighted” när han fick reda på att man döpt denna Viticella från Nya Zeeland efter honom.
Det här är en klematis som man måste tycka om och vi har planterat flera stycken. Den går bra ihop med många andra växter, blir omkring 2 m hög med blommor hela vägen upp.
Den liknar den klematis som utsetts till den mest populära, Perle d'Azur (som dock är mer starkväxt). Kanske är till och med Prince Charles förälder till Perle d'Azur under ett gammalt namn, Modesta. Som i så fall var försvunnen, men återfunnits i Nya Zeeland.
Och nu har jag tänkt att du ska vara sugen på att besöka vår nyöppnade KLEMATISPORTAL på sparlosa.se. Väl bekomme!
Sanningen så in i skogen...
När Expressen ger en osminkad skildring av verkligheten, då är det bara att tacka och ta emot.
Tommy Hammarström har skrivit en ledarkommentar med anledning av att han sett bilder från Borneo - hur kalhyggen och vägar rivit upp sår i regnskogen.
”Det var som att se en bild från Norrland” skriver han. Fast en del norrländska hyggen har en så förstörd natur och är så enorma att man vida överträffar Borneo och Brasilien.
Skogen är borta, ersatt av granåkrar.
Så långt Expressen. Återstår att förklara varför jag skriver om det.
Dels lever vi i det - varje promenad med hunden går förbi slagfält, det är intrycket man får, och djupa vattenfyllda spår som aldrig kommer att läkas.
Dels manipulerar skogsbranschen, de skyldiga, oss - de kallar granåkrarna för skog, ”mer än någonsin”. De genomför kampanjer som kostar skjortan för att styra opinionen.
Låt dem få veta, att så lättlurade är vi inte.
Arnold Schwarzenegger:
Det ser ut som helvetet
Det brinner våldsamt i södra Kalifornien, en trakt som vi hellre ville förbinda med paradiset.
Nu skriver jag om stenmjöl igen och trotsar dem som kanske tycker jag är tjatig.
Stenmjöl har faktiskt alla de goda egenskaperna. Kan till exempel förhindra skogsbrand (men jag lovar inte att det hade gått just där, i Kalifornien).
Det brinner nämligen så mycket i skogarna i våra dagar för att träden är extremt torra. Det beror på att marken inte kan binda tillräckligt med vatten och det beror i sin tur på att den innehåller för lite humus och tillgängliga mineraler.
Sprid alltså stenmjöl i skogarna och mer vatten binds i marken så att rötterna kan försörja träden med fukt.
Dessutom växer det bättre, träden blir friskare och motståndskraftigare mot skadedjur och massor av koldioxid kvarhålls i marken och i växterna.
Låter bra för mig.
Dill i november...
Ja det har vi och det är en lyx som faktiskt dillen själv bjuder på.
Jag sådde gröngödsling på sensommaren och tömde med gamla fröpåsar. Bland annat med dill, uppenbarligen.
Så är det, att när man försöker styra dillen genom att så den i raka rader som man gör med morötter, kålrötter och andra grönsaker, då går det ofta på tok. Man får vara utan dill.
Bättre går det när dillen får sköta sig själv. I vårt växthus självsår den sig och vi försörjs periodvis rikligt.
I trädgården kommer den upp av sig själv i en bädd med mycket gula växter och är - som krondill - mycket dekorativ. Vi kan också vid behov tulla till hushållet.
Har du dillfrön hemma? Ut i trädgården och strö dem! Nu på en gång.
” Festen har tagit slut - du får betala notan ”
Rubrik i Expressen idag.
Naturligtvis gäller den den av verkligheten utskrivna domen över finansvärlden. Idag Carnegie. Men samma formulering kommer förvisso att användas om vår behandling av miljön.
18 organisationer i Skåne har krävt att jordbruksministern avgår för sitt lättsinne med GMO, där han följer lobbyisterna från storföretagen. Kravet är rätt och bra.
De manipulerade arvsanlagen kommer nämligen att sprida sig till andra växter. Ingenting är säkrare. Förmedlare är bakterier som lätt och ofta tar upp genetiskt material från andra celler och villigt lämnar det vidare. Kända fakta!
Spridningen av GMO-grödor är alltså totalt ansvarslös. Stöds ändå av böndernas organisationer och alltså av minister Erlandsson. Själv bonde och helt insyltad i branschens värderingar som skrivs av storföretagen.
Bankdirektörer kostar oss mycket, men är blaha-blaha ställda mot imperativet att inte nonchalera de gränser som jorden och miljön lagt på oss att respektera.
”If soil grows stones it will grow anything”
Det växer med andra ord bra om det finns stenar i jorden.
Det är Graham Stuart Thomas som citerar ett gammalt talesätt i en bok om Mottisfont Abbey, en berömd rosträdgård som han skapade för National Trust.
Marken i den senast skapade delen av trädgården innehöll mycket sten, vilket alltså gladde Thomas. Som jag väl inte behöver presentera för min kunniga läsekrets.
Varför är det då så bra med stenar?
- Det småskaliga livet i marken ”simmar inte fritt” i jorden utan föredrar fukten vid ytor - grus och andra mineralkorn eller rötter. Variation på det mineraliska är bra.
- Stenar utjämnar temperaturen i marken.
- Mikrolivet utvinner mineraler åt sig själva och åt växterna ur stenarna. Om mineralkornen är mindre - som i stenmjöl - blir det effektivare eftersom ytorna ökar med minskad kornstorlek. Men stora stenar är bättre än inga stenar alls.
- Allt i naturen sänder ut och tar emot strålning, som med olika mått på stenarna blir mer mångformig, vilket bör vara bra. Men detta vet vi lite om, det är inget favoritområde för forskningen.
Till dels är det här förstås en praktisk fråga. Stenarna blir kvar bland perenner och rosor men är för mycket i vägen i mark som bearbetas varje år.
”Färre mineraler i svenskt vete” - rubrik i SvD
Att detta välkända faktum presenteras som en nyhet är ju märkligt. Men bättre sent än aldrig!
Man har undersökt prover från de senaste 40 åren och upptäckt att halterna av järn och andra mineraler har minskat kraftigt. Det är risk för skördeminskningar och vetet duger inte som djurfoder utan berikning.
Orsaken är förstås kemikaliegödslingen - alltså det osannolikt korkade system där man tillför mineralerna fosfor och kalium samt kväve till grödor som i stället behöver ett rikt spektrum av mineraler.
Holger Kirchmann vid Lantbruksuniversitetet som presenterar undersökningen menar att det är dags att undersöka hur människan påverkas. ”- I min bransch har vi alltid bara tittat på grödans behov. Jag menar att man också måste börja fundera på hur konsumenterna påverkas.”
Sanningen är, Holger, att i den ekologiska delen av branschen har människans hälsa sedan 1800-talet stått i centrum. Man har vetat - bevisat - att en frisk jord ger friska växter och djur. Kroppen får de mineraler den kräver, med andra ord.
Här i mina sajter ges väsentlig information för den som är intresserad av verkligheten.
Så naivt - det var ju menat för högtidstalen
Så fick då generaldirektören gå, han som menade att det var en realitet då man bestämt att miljön i skogen var lika viktig som produktionen.
Jordbruksministern har därmed gett mig rätt i min förra kommentar, här under. Det är pengar som gäller. Bara pengar, men fort.
Göran Enander heter han förresten, han som fick sluta. Som inte har samma jägmästarbakgrund som bröderna i branschen och därför tänker annorlunda. Själv, liksom.
Göran Persson skovlar mull på skogens kista
Göran Persson ”pampar” vidare - nu bland annat som styrelseordförande i Sveaskog, det bolag som hanterar statens enorma skogsinnehav.
Han har låtit sig intervjuas, iklädd moderiktig godsägardress. Jag läste artikeln i Skaraborgsbygden den 29 augusti.
Göran vill se effektiva metoder och ny teknik. Så ska man kunna ta ut biobränsle ur skogen i form av klena träd, grenar, toppar och stubbar på ett effektivt sätt.
Konsekvensen av detta kan man vara säker på att skogsbranschen inte kommer att undervisa nybörjaren Persson om. Där är ju mottot: Pengar nu! Sedan följer ju ändå Ragnarök.
Vad blir då följden? Ja, det finns inte för mycket mull i svenska jordar, tvärtom - för lite. Ta ut ur skogen det som skulle skapa ny humus, och bristen blir större. Det kunde även en nybörjare begripa!?
Mull kan naturligtvis inte bytas ut mot kvävegödsling, men kemiindustrin kommer att tjäna mer pengar.
Skogen ska växa sämre, till slut vägrar träden helt då både humus och mineraler saknas. Koldioxiden som borde bindas i mark och växter, hamnar i luften.
”Mer gift i svenska trädgårdar oroar”
Det är GP som satt rubriken.
Man rapporterar - den 15 augusti - att 480.000 kg växtskyddsmedel förra året såldes till de svenska hushållen.
Men vem är egentligen oroad?
Kanske Naturskyddsföreningen, vars ordförande Mikael Karlsson tror att det gjorde skillnad om det stod ”den här produkten dödar levande organismer” på sprejflaskan.
Det är ju precis vad som sker, med nya åtgärder av liknande slag som följd - en djävulscirkel.
Men GP eller kemikalieinspektionen oroade? Nej, knappast.
Att marknadsföra ett plank
Gå in på Göteborgs Botaniska, ta åt höger och du passerar planket på bilden.
Det vill säga - du vet knappast om det. För det är en miljö, där man förväntar sig att soptunnor står uppställda, kanske lite gamla redskap. Sånt som man bara går förbi.
Några vackra odlingar fångar inte ens blick. Vatten rinner över stenar på ett ställe och det är ju trevligt.
Kanske du förstått att jag skriver om Sveriges bidrag till Chelsea Flower Show under linnéåret, senare hemtaget till Botaniska. Skapat av Nordfjell och det mest prisade i svensk trädgårdshistoria.
Av svenska trädgårdsjournalister ska jag väl säga. Som kanske uppskattat ett riktigt klimax på premieringen av det onaturliga på bekostnad av växtglädje och odlarglädje inom svensk trädgård.
Sarenström flummar ut i mer blaj än någonsin inför dessa 230 kvm och Expressens skribent är full av entusiasm inför alla designexcesser som visas upp i Göteborg i sommar och betygsätter Nordfjells plank som ”Vackrare än någonsin”.
Lägg rabarber på - förlåt - i vattnet
Rabarberns storhetstid är över - den tidiga sommar då den var viktig ingrediens i massor av läckra bakverk. Men sedan kom vinbär, krusbär, körsbär, hallon... och tog över.
Nu står rabarbern övergiven - om än ståtlig. Tråkigt för en som förtjänar ett bättre öde.
Den här växten kan nämligen skapa hälsa och sund tillväxt i din trädgård eller hos dina krukväxter. Du gör ett ”nässelvatten” som är lika bra som originalet. Det känner du på den underbara mättade doft som snart utvecklas!
Du skär ner rabarbern - stjälk och blad - i en hink eller tunna. Slår på vatten och rör om, gärna varje dag. Har du stenmjöl, strör du in det.
Efter en knapp vecka kan du börja använda brygden, utspädd ungefär tio gånger. Den är användbar i bortåt en månad.
Används som nässelvatten - på blad eller mark där du vill ge lite extra.
Dyrare mat binas fel?
”Livsmedelspriserna i USA kan komma att stiga ännu mer om inte den mystiska bidöden hejdas, varnar företrädare för jordbruksnäringen.”
Det är Land Lantbruk som rapporterar (men den feta stilen är min). De fortsätter:
”Skördevärdet av binas pollinering uppskattas i USA till 15 miljarder dollar.”
”Hittills i år har amerikanska biodlare förlorat 36 procent av sina bisamhällen, enligt det amerikanska jordbruksdepartementet.”
Maten blir ännu mycket dyrare! Se där ett gott skäl att ta livskrisen för vår planet och dess innebyggare på allvar.
Vidare sanningar orkar vi inte ta till oss.
Lands Öppen Trädgård - vilken bra idé!
100 stycken svenska trädgårdar öppnas för besök i Tidningen Lands regi.
I sommar sker det söndagen den 13 juli kl 12-18.
Den här dagen är väl inkörd nu - ett riktigt sommarevenemang. Det innebär många besök i trädgårdarna och vanligt är det också att göra en runda till flera ställen.
Det borde finnas utrymme för att öppna trädgårdar inom begränsade områden. Förstår inte lokaltidningarna vilket intresse som finns för trädgård?
Vår trädgård finns med (karta hittar du här). Här finner du bland annat:
- En vacker och rofylld trädgård, fast den är stor.
- Mycket att se - växter förstås - perenner, rosor, klematis m.m. - men också vettiga ideer.
- Att en naturligt skött trädgård blir överlägsen en kemisk. Läs hur vi gör under JORDPORTALEN innan du kommer.
- En generös, hembakt kaffebuffé - ekologisk förstås - och massor av plantor, som vi dragit upp.
Andra trädgårdar hittar du i Land eller på deras hemsida (om de fått den att fungera).
Kväve på hjärnan - eller i plånboken?
Algblomningen i Östersjön beror på kväveutsläppen. Det tror Naturvårdsverket och det styr svenska satsningar.
Detta är fel och det kan jag säga som är oberoende. De som värnar sina forskningsanslag bitar inte den hand som föder dem. Jag ska förklara varför husse håller på kvävet.
Hur kom teorin om kvävet upp? Jo, en forskargrupp fann att det var lite kväve i ytvattnet. Då borde ett tillskott av kväve betyda mycket för växtligheten.
Helt fel tänkt! Att det vara lite kväve berodde enbart på att ämnet omsattes snabbt. Det finns massor av kväve i luften och ofantliga mängder mikroorganismer i vattnet som är specialiserade på att ta upp kväve och vidarebefordra till livet i vattnet. Finns det kväveöverskott i vattnet ser bakterier till att återbörda det till luften.
Algblomningen får vi i stället skylla på fosforn - som förr var en bristvara i Östersjön men det har vi ändrat på rejält.
Åter till husse som inte vill bli biten. Saken är den att kvävefixerande liv finns det gott om även i åkerjorden och vi behöver alltså inte gödsla med kväve. Detta förstod till och med kemigödslingens omhuldade fader Justus von Liebig, som på gamla da'r gjorde avbön.
Tas dessa enkla fakta på allvar så ställer det till revolution i företagsvärlden - bland de företag som betalar svensk forskning. Då väljer Naturvårdsverket och forskarna att göra sig dumma.
Johan Söderström har pedagogiskt och roligt förklarat livet i Östersjön på Nordbruks hemsida (www.nordbruk.org/js.html.
Kameran - varför är den inte alltid med?
Vi fick syn på den samtidigt, Isabella och jag. Ingen sensation - bara ett rådjur just utanför vår parkering.
Men så plötsligt strax bredvid, i kanten på parkeringen. En räv smög sig fram.
I nästa moment reagerade rådjuret på räven - och anföll! Räven lade iväg i full karriär, över vägen och bort från vår gård.
Tänk om man kunnat fånga detta i bild.
Med i historien borde ett eller två nyfödda rådjur vara - kid kallade - men dem såg jag inte. Och förstås rävens hungriga skara hemma vid lyan. Dock skulle räven koncentrera sig på sorkar, där har den en uppgift att fylla.
Vi är nog den stora besöksträdgård som ligger mest lantligt och det ger sådana här upplevelser. Den ligger mitt i vår ekologiska gård på 25 ha, omgiven av fält, dungar och skogar.
Hur odlar man rödbetor?
Lena Israelsson framför sina teorier om rödbetsodling i Allt om Trädgård nr 7/2008.
De får mig att tänka ”varför inte tvärtom?” Du får väl testa och se vem som har rätt.
Lena skriver att rödbetor ska gallras hårt - till 5-10 cm - för att inte bli förkrympta och trista i smaken.
Inte alls, svarar jag - som odlat rödbetor i långa rader för försäljning knippade med 5 i bunten. Det var bara att plocka de lagom stora och nästa vecka hade ett nytt gäng växt upp för skörd. Så fortgick det i flera månader och rödbetorna i slutet av säsongen var ingalunda trista i smaken.
Lena hade skördat färre betor och mot slutet haft stora och förväxta om hon inte sått om i omgångar. Låter inte som en bra metod.
Brunnen stallgödsel eller kompostmylla vill Lena sprida på våren. Hade hon gjort det redan på hösten hade markens mikroliv haft något att arbeta med under vintern och jorden varit i bättre skick vid sådden. Studera organisk-biologisk odling, Lena, alternativt läs i vår JORDPORTAL.
Lena vill gärna ha rödbetor som kantväxt runt grönsakslandet. Suck... de står i vägen, Lena. Bättre använda energin till att odla grönsaker rationellt, för man behöver odla mycket.
Det funktionella är det vackra.
”Gammal - idag bortglömd trädgårdskunskap”
Jag bläddrar i en Allt om Trädgård för år 1998, nr 13. Två engelsmän presenteras.
En av dem har inte gjort sig mer bemärkt än att han måste profilera sig med en löjlig hatt. Simon Irvine heter han.
Han lägger på en massa förmultnad dynga och vänder ner den till rötternas nivå i jorden. Drivgödsling kallas det. Som sätter stora delar av marklivet ur spel. Hur kan han etikettera sig som en biodynamisk odlare?
Strunt, alltså, den glömmer vi. Men sedan hälsar Lisa Winnerlid på en som utövar odlingskonst, 88-årige legenden Graham Stuart Thomas. Som lite beklagar att han blivit så världskänd för sina rosböcker, han är bredare än så.
Han ger bestämda besked: ” Humus, som kompost och naturgödsel, ska läggas ovanpå jorden - inte i den. Sådan är naturens metod och den har fungerat utmärkt i min egen trädgård i 60 år.
” Samla gräsklipp och växtrester i en kompost. Där bildas så småningom ovärderlig humus. Lägg den färdiga komposten ovanpå jorden runt växterna.
” - Gör som naturen! slutar ”the Voice of Wisdom”. Den gödslar med sin multnande vegetation. Det är den bästa livförsäkring du kan ge dina växter!"
Jag kunde ha skrivit det själv. Och har väl i stort sett gjort det - gå till JORDPORTALEN.
Skrivet av Göran - 3 maj:Grodor snabbare
än dinosaurier
Dinosaurierna tog miljontals år på sig för att utrotas. Men det var innan människan kom in i bilden.
Grodorna har kanske 100 år kvar på jorden tror forskarna - högst tusen. Som en ringa tröst har år 2008 utsetts till grodans år.
Våra försämringar av miljön försvagar groddjuren och så dukar de under för en svampsjukdom eller något annat.
Barrie Oldfield tror att det är mikrovågor som är det nya inslaget i miljön som försvagar grodorna. De innehåller mycket vatten som påverkas starkt av mikrovågor. Du kan läsa hans argumentation här.
Vår groda som du ser på den nytagna bilden är dock pigg. Han har badat hela vintern i sitt kar i växthuset. Kanske är det hans fru som håller till i andra ändan av växthuset, hon ser ut att vara gravid.
De tycks hänga med ett tag till.
Besprutat och närodlat
Vi läser i Skaraborgsbygden om potatisen som i Sverige sprutas med gifter i genomsnitt 7,5 gånger varje år. Vissa sprutar tolv gånger!
Gifter sprids mot insekter, ogräs, bladmögel och för att blasten ska vissna.
Ytterst förstås mot det liv i jorden som med växten skulle skapa en nyttig och god föda för oss.
Många av dessa knölar kommer att certifieras som närodlade och anges som särskilt bra för dig liksom för klimatet.
De tror med andra ord att du är korkad.
Odla din egen potatis!
Bok om rosor på webben
Det här är en fin liten bok - och vacker! - på 76 sidor som jag fick mig tillsänd som medlem i Svenska Rosensällskapet.
Den finns också i sin helhet att hämta här på webben - kolla här bara, den kommer i pdf-format.
Jag skulle dock försöka få den tryckta boken för den är läcker. Kanske går det genom att gå med i Rosensällskapet. Eller pröva med att kontakta utgivarna Centrum för biologisk mångfald på www.pom.info. Inga garantier dock från mig.
Vad den innehåller? Ja, större delen är en genomgång av alla de rosor som länge varit vanliga i Sverige med tydliga beskrivningar och fina bilder. Lokala fynd visas också.
Det finns även en del om hur man letar efter rosor inom POM-projektet - som fortsätter i sommar, passa på att visa dina rosor - en bestämningsnyckel och lite mer.
Mer bra att läsa
På webbens trädgårdssidor är det glest mellan de tillförlitliga råden. Mycket är av kategorin ”en blind som leder de blinda” - som Hans Cibulka gärna uttryckte det.Men gå till FOBO:s sidor, där finns mycket bra material. Det är de som ger ut Odlaren - en trädgårdstidning som är värd att läsa.
Tag ställning för livet - häng med i vår kampanj!
odlartankar.se är redigerad av Göran Forsberg. För all osignerad text svarar jag, Göran.
Isabella Forsbergs bidrag är signerade "Isabella". För övriga bidragsgivare används hela namn.